Min sjuka dröm

En dröm jag hade en natt

Jag rycker till, sneglar fort över hyllan med kylda drycker.
Mittemot kan jag se hennes skugga,
hon duckar bakom kyldisken som innehåller glass.
Jag känner efter och finner att jag bara har en kniv kvar i mitt bälte.
Endast en.
Men jag vet att jag kommer lyckas.
Precis då vågar hon komma fram från sitt gömställe och jag tvivlar inte en sekund.
Min sista kniv lämnar min hand.
Mål: Det pulserande hjärtat innanför hennes bröstkorg
-  och landar på väggen precis bakom henne.
Men det gläder mig att innan kniven fastnade i vägen gled den iväg och åsamkade ett fult köttsår på hennes axel.
Hon kvider till, men ilskan i hennes ögon är stark.

När hon till slut ställer sig upp kan jag skymta en kniv i hennes hand.

Känner jag rädsla?

”Ping! Du måste ge mig ett handtag här! En kniv eller vad som helst!”

Ping, som under hela scenen suttit ihopkrupen under disken vid kassan, kryper fram och sparkar en kniv mot mig.

Det är först mär jag tar kniven i handen som jag inser att det bara er en simpel smörkniv gjord i stål.

På anda sidan rummet har hon förstått att jag inte längre har något övertag.

Känslan överväldigar mig, det här kan vara stunden då jag faktiskt förlorar spelet.

Men jag ger inte upp i första taget.

När jag kan se henne komma smygandes ställer jag mig upp för att se henne bättre.

När vi väl till slut står ansikte mot ansikte med varandra kan jag se hur hon ler överlägset 

och hjälp vad vackra ögon hon har.

I handen har hon en kökskniv och hennes ögon lovar mig att det är jag som kommer falla idag.

När första hugget faller rycker jag åt mig efter en stor flaska Cola som jag sedan håller upp för att skydda min kropp.

När kniven träffar flaskan kommer det kaskader av Cola över oss båda, men mest nedsprutad blir hon.

En halv sekund förblindas hon av den svarta, kolsyrade drycken och jag ser min chans.

Reptilsnabbt drar jag henne intill mig, placerar den ena handen på hennes käke och den andra på hennes hals.

Jag är fullt beredd att knäcka till och släcka lågan i hennes ögon.

”Släpp kniven.”, viskar jag varnande i hennes öra.

Med ett tillfredsställande ljud faller den till golvet.

Jag känner mig inte längre hotad, men kan heller inte släppa taget om hennes käke.

Hennes hy under mina fingrar är iskall men trots det känns det som om det sprakar om oss.

”Gör det då, om du vågar.”, säger hon och spänner blicken i mig.

Jag får svårt att andas, drunknar nästan i hennes ögon.

Jag låter mina armar falla, men hon rör sig inte, står fortfarande ansikte mot ansikte med mig.

Något annat rör sig i hennes blick, och elektriciteten i rummet är stark.

Utan förvarning lägger hon en hand om min nacke, drar mig intill sig och kysser mina läppar.

Situationen är verkligen bisarr, men ack så underbar.

”Ska du inte döda mig?”, viskar jag mot hennes läppar.

”En annan dag.”, svarar hon. ”En annan dag.”

Vi kysser varandra igen, och igen, och igen.

Och sedan vaknade jag.

Wtf liksom?