Jag ska slåss i dina kvarter part 8

Maja  

Veckan innan lovet flyger fram.
Jag och Miriam ses varje dag och sover hos varandra varje natt.
När jag vaknar dagen innan studenten väcker jag inte Miriam.
Jag måste till skolan och prata med läraren om morgondagen, men det räcker ju att jag bara åker dit, för jag och Miriam går ju ändå i samma klass.
Redan när jag sätter mig på bussen börjar jag sakna Miriam som sovande ligger kvar under det varma, mysiga täcket i min säng.
När jag kommer fram till skolan letar jag upp min klassföreståndare Per.
”Hej Maja.”, säger han och ser på forskande på mig.
”Hej Per. Förlåt för att jag inte varit i skolan. Det kom saker emellan.”
”Äsch, betygen är redan satta och du har varit flitig under året. Du kommer väl imorgon?”
”Det är därför jag är här. Hur ser det ut imorgon?”
”Vi samlas i Margaretgärdeparken halv tio då vi ska dricka lite champagne och äta jordgubbsfrukost. Sedan samlas vi i skolan igen och resten kan du nog.  Runt tolv är det utsläpp och sen är det slut!”
Han ler mot mig lite snabbt.
”Så bra.”, säger jag och ler tillbaka. ”Jag ska gå och äta frukost med mamma nu, men vi ses ju imorgon då.”
Jag möter min mamma Karin utanför skolan, hon står lutad mot sin röda Volvo och väntar på mig.
Jag springer fram och omfamnar min mamma.
”Hej gumman!”, säger mamma. ”Jag blev så glad när du frågade om vi skulle äta frukost tillsammans.”
”Det var längesen vi umgicks.”, svarar jag. ”Senast var ju den där filmkvällen.”
”Du har vart upptagen med annat..eller ska jag säga någon annan?”
Mamma ler mot mig och öppnar dörren på passagerarsidan.
”Hoppa in så drar vi!”
Jag sätter mig i bilen och mamma hoppar in på andra sidan.
”Vart vill du åka?”, frågar hon.
”Yerba är mysigast, och du har väl aldrig varit där, mamma?”
”Vad du vill, gumman.”
Mamma backar ut från skolans parkering och kör till parkeringshuset vid Willys, parkerar på mellandäcket.
Det är inte långt att gå därifrån till Yerba, och dessutom är det jättefint väder.
Mamma blir positivt överraskad när hon går in genom dörrarna till Yerba.
”Kulturbokhandel med café..”, läser hon på en skylt. ”Vad är det här för mysigt ställe?”
”Beställ något mamma!”, säger jag och ler upprymt. ”Det finns hur goa mackor som helst här.”
”Jaja, ta det lugnt nu..”, svarar mamma och studerar frukostutbudet. ”Jag vill nog ha..kaffe och en sådan där..macka med trädgårdsört.”
”Och jag vill ha te och en likadan macka som mamma.”, säger jag.
Den äldre mannen i kassan tar betalt och jag väljer te medan mamma bär ut grejerna till uteserveringen.
Hon sitter och blossar på en röd Prince när jag kommer ut med min kopp och glider ner på stolen mittemot henne.
”Det är väldigt fint här, Maja.”, säger mamma. ”Jag är glad att du tog med mig.”
”Jag har saknat dig. Du har varit mycket hos Patrick det senaste, vilket jag förstår, han är ju din pojkvän..jag menar bara att det är fint att äntligen ses själva.”
”Men du har inte precis vart ensam, Maja. Nog har jag vart hemma ibland innan jobbet och i hallen har det stått ett par röda Converse, som jag vet inte är dina. Vems är det? Jag har förstått på dig att du träffat någon, du har varit så glad det senaste..”
Mamma ler och ser intresserad ut.
”Hon heter Miriam..”, börjar jag och biter mig lite i läppen. ”Vi går i samma klass, du vet.”
”Hon som du..’pluggade’ med?”
”Eh, ja..pluggade.”
”Nog förstod jag väl att ni nog inte läste läxor.”, skrattar mamma.  ”Är hon snäll mot dig, Maja? Det är det viktigaste.”
”Hon är den snällaste jag träffat. Hon är världens finaste med långt, svart hår och vackra ögon..”
”Jag tror bestämt någon är lite kär!”, säger mamma och puttar till Maja lite lätt.
Det finaste med min mamma är att hon inte beter sig som en grå vuxen, utan snarare tvärtom.
Vi fikar ett tag till och sedan måste mamma tyvärr tillbaka till jobbet.
”Jag kör hem dig då, och så ses vi såklart imorgon när du tar studenten. Jag sover hos Patrik inatt, som du nog förstod. Åh, tänk att du ska ta studenten..du är ju min lilla flicka fortfarande.”
 ”Jag kommer alltid vara det, mamma. En liten flicka som tagit studenten!”
Hon skrattar och svänger in på uppfarten utanför vårat hus.
Innan jag går ur bilen kramas vi en lång stund.
”Hälsa Miriam nu, lova mig det!”
Jag lovar och slänger igen bildörren.
Jag väntar till jag ser den röda Volvon köra runt ett hörn innan jag låser upp ytterdörren och sparkar av mig skorna i hallen.

Det är tyst i huset, så Miriam har tydligen inte vaknat ännu.
Tyst smyger jag upp för trappan och in i sovrummet.
I sängen ligger en halvnaken Miriam och brer ut sig.
Jag tränger mig ner bredvid henne och rör vid smycket hon har i naveln.
Hon rör lite på sig och slår upp ögonen, skiner upp när hon ser mig.
”Jag vaknade förut och då var du borta..men du är här nu!”
Jag hinner inte öppna munnen för att svara innan Miriam överöser mig med kyssar.
Försiktigt särar Miriam på mina läppar och börjar lekfullt bita mig i underläppen.
Mot min bröstkorg kan jag känna hur Miriams hjärta börja slå hårdare och fortare.
”Morgonsex är det bästa som finns..”, viskar hon i mitt öra, drar lite i mina jeans.
”Tänk att någon som var så ´heterosexuell’ skulle älska att ha sex med en tjej.”, svarar jag lite retsamt.
”Jag har aldrig varit kär i en kille..”, erkänner Miriam. ”Jag var tillsamman med en, Markus, en gång. Men det var världens flopp och vi hade aldrig sex för jag tyckte han var liksom..nästan äcklig.”
”Jag har inte heller varit kär i en kille, fast å andra sidan..så är jag ju 110% lebb också!”
”Jag med, så det så!”
Miriam gränslar mig och håller fast mina armar, kysser mina nyckelben.
”Jag har en känsla av att min lebb-flickvän vill ha sex”, fnissar jag roat.
”Det vill hon..”, håller Miriam med och drar av mig mitt gråa linnet, knäpper upp min bh och slänger klädesplaggen på golvet.
”Se, där är ju mina favoritbröst!”
”Du har väl inte sett så många?”, frågar jag och höjer på ögonbrynet.
”Eh..nej. Bara i omklädningsrummet på skolan efter gympan, och det räknas ju inte, för jag menar..jag brydde mig väl inte om deras jävla bröst. Men jag vet att dina är finast i världens för dem sitter på dig och allt annat hos dig är vackrast i världen så..”
”Kanske är mina bröst undantagen som bekräftar regeln?”
”Nä..dom bara..liksom bekräftar regeln, rakt av. Inga undantag.”
Samtidigt som hon kysser mig knäpper Miriam upp knappen på mina byxor och drar ner gylfen.
Med händer fjäderlätta och mjuka som sammet smeker hon mig över magen och för in handen innanför mina jeans, rör vid mig ovanpå trosorna.
Min andning accelererar i en rasande fart och jag kysser Miriams bröst, smeker hennes fint rundade höfter.
”Alltså, allt som behövs är två minuter med dig..sen är jag helt galet tänd..”, flämtar Miriam. ”Och de här jävla jeansen du har på dig..alldeles för trånga för såna här aktiviteter.”
Jag sparkar av mig jeansen och Miriam drar av mig trosorna.
”Alltså, oh my god..jag skulle kunna ligga här och titta på din vackra, fulländade kropp hela dagen..om jag inte hade varit så jäkla tänd på dig vill säga.”
Törstigt suger jag i mig vartenda ord Miriam yttrar med sina mjuka, fantastiska läppar.
”Och nu..tänker jag göra något åt det.”
Miriams hand är innanför mina trosor nu, smeker mig till den mest fantastiska orgasmen i mitt liv.
En lång stund ligger jag som förlamad i sängen.
”Herrejävlar..”, flämtar jag. ”Du har magiska fingrar.”
Miriam ler och trycker sig hårt mot mig, mitt lår är mellan hennes ben.
”Jag älskar verkligen dig..”
Jag ser på Miriam, ler.

”Jag älskar verkligen dig också..”, svarar jag. ”Och nu tänker jag tillfredsställa dig så som du tillfredsställde mig.”

Miriam
Nästa dag vaknar jag tidigare än Maja.
Maja är redan så grundvacker att hon inte behöver lika lång tid på sig att göra sig i ordning anser jag och bestämmer mig för att väcka henne lite senare.
Vi var vakna till långt in på natten och pratade, utforskade varandras sinnen istället för kroppar.
Dessutom är jag mer av en morgonmänniska än Maja som är ett riktigt nattdjur.
Det är väldigt tyst i huset när jag smyger ner för trappan och in i köket.
Hungrigt häller jag upp en skål med flingor och brer två limpmackor med ost.
Det slår mig plötsligt att jag saknar morgonstunderna hemma med Ina lite.
Till frukosten dricker jag två koppar kaffe och läser dagens bohuslänning.
Fundersamt tänker jag på den stundande studenten, den stora, gemensamma festen som ska hållas för mig och Maja och alla släktingar vi ska få träffa.
Det känns bra i magen när jag tänker på det.
När jag var mindre var jag värsta bundis med kusin Sara, men sedan när vi kom upp i tonåren gled
vi ifrån varandra. Sara är numera en riktig hårding som bara lyssnar på rå punk och har en grön tuppkam. Inget fel på det, men ändå inte riktigt min stil.
Sedan är det lilla, åttaåriga kusin Gabriel med det linblonda håret och de lillgamla kläderna.
Jag älskar dem båda väldigt mycket, trots att vi så sällan ses.
När jag har ätit upp ställer jag disken i diskhon och går upp för trappan igen.
På en stol i sovrummet hänger min finklänning.
Den är vit med spets och går ungefär till knäna. Under det ska jag ha ett par hudfärgade, tunna strumpbyxor.
När jag dragit på mig klänningen och strumpbyxorna väcker jag Maja.
Maja gäspar stort och ser nästan ut som om hon fortfarande sover.
”Är du vaken älskling?”
”Nä..jag sover..”
”Du får en puss om du går upp.”
”Jag är vaken!”
Jag skrattar och slår mig ner bredvid Maja som satt sig upp i sängen.
”En puss kommer lastad..”, säger jag och kysser Maja mjukt.
”Vad fin du är i klänningen förresten!”
”Tack..jag tycker väldigt mycket om den.”
Efter en stunds gäspande ställer sig Maja upp och letar upp sin klänning.
Den är vit med svarta prickar, axelbandslös. Till det ska hon ha ett par svarta strumpbyxor och röda klackskor.
Sakta klär hon på sig och borstar igenom håret, sprayar upp det där bak och plattar luggen.
Bredvid henne i badrummet står ställer jag mig och försöker kamma ut det med hårborsten.
”Sex förstör håret!”, utbrister jag. ”Det blir alldeles rufsigt.”
”Det kanske är värt det?”
”Det är det verkligen, åh, nog är det värt det.”
Jag ler och lägger på ett tunt lager ögonskugga i en silvrig nyans.
”Jäklar vad du är fin..”, säger Maja  när jag är färdigsminkad och har lyckats få ordning på mitt toviga sextrassel till hår.
 ”Jag är faktiskt ganska nöjd själv.”, säger jag glatt och drar fingrarna genom det nu lite smålockiga hårsvallet.
Sedan kastar jag en snabb blick på klockan som hänger på väggen.
 ”Du, du borde käka något litet innan vi drar. Jag tror inte att jordgubbsfrukosten i skolan håller dig pigg särskilt länge riktigt.”
 ”Du då?”, undrar Maja.
 ”Jag har redan ätit, jag vaknade ju en bra stund innan dig.”
Maja ler lite och pussar mig på kinden.
 ”Jag går och gör en macka då, kommer du ner snart och gör mig sällskap?”
Jag nickar och ser Maja försvinna ut genom dörren till sovrummet.
Åh, fina älskade Maja.
Jag känner mig så trygg och blir varm i hela kroppen när jag tänker på henne.
Och trots att Maja nyss gick ut för att äta frukost så saknar jag henne redan.
Men det finns något jag måste ta itu med innan jag går ner.
Ur min skrivbordslåda plockar jag fram ett vitt, linjerat papper och en blyertspenna.
En kort sekund funderar jag på vad jag egentligen ska skriva, hur jag ska uttrycka sig, men sätter ändå pennan mot pappret.
Utan att jag egentligen tänker på det börjar orden plötsligt forsa ur mig.
 ”Isabell, det här är varken ett förlåt eller försoningsbrev, men trots det måste jag skriva av mig, avsluta det på rätt sätt.
Jag menade vad jag sa, jag vill inte ha kontakt med dig, eller någon av de andra, någonsin mer.
Men jag kommer att tänka på dig, säkerligen i flera år framöver.
Jag menar, du var min bästa vän, vi hade bra stunder, tillfällen då det verkligen kändes som om du förtjänade att bli älskad av mig.
Jag vet ju att det finns delar av dig som faktiskt är goda, och inte för att det egentligen spelar någon roll för mig, vi kommer ju inte ha kontakt, men försök att tänka på dom delarna och plocka fram dom.
Du kommer att komma långt på det.
Då kommer det att finnas fler folk som faktiskt vill umgås med dig för att du visar att du är en bra människa, inte för att du är manipulativ och skrämmer folk till tystnad.
Jag menar inte att komma med påhopp eller vara elak, jag bara säger hur jag känner, för din skull, för ditt framtida välbefinnandes skull.
Så vitt jag vet så är du också mänsklig någonstans innanför ditt hårda, elaka jag..och jag tror absolut att även du skulle föredra att bli älskad och ihågkommen som en god medmänniska och vän, inte som en känslokall bitch.
Nej, vet du vad..jag tror inte att jag riktigt klarar av att skriva så bra utan att värdera och döma, så jag borde avsluta det här brevet nu.
Men jag har mer att säga, tror jag..
Jag vill att du ska veta att jag älskar dig, trots allt, och alltid kommer komma ihåg dig.
Förhoppningsvis utan att känna smärta, någon gång i framtiden.
Sen så skulle jag vilja be dig om att lämna mig och Maja ifred.
Inte för att jag vet om du ens tänkt göra något, men jag säger det ändå.
Jag har valt henne, och det är bara att acceptera det.
Det finns inga andra alternativ.
Nog sagt om det, jag borde inte behöva understryka det mer.
Men Isabell, jag hoppas att du får ett långt, lyckligt liv, förutsatt att du väljer att spendera det på rätt sätt.
Kanske hörs vi igen, i en framtid långt långt bort, och att jag kommer bli positivt överraskad.
Vem vet.
 - Miriam.”
Det är med en orolig klump i magen som jag viker ihop brevet, lägger det i ett kuvert och skriver Isabells namn på det med skakig handstil.
Tårarna är inte långt borta, det är, trots att beslutet att bryta kontakten med Isabell är klokt, alltid svårt med avsked.
Men när jag bestämt har blinkat bort tårarna och svalt några gånger känns det bättre.
Innan jag går ner till Maja i köket stoppar jag ner brevet, en tändare, ett paket Lucky Strike, mobilen och en påse tuggummi i väskan.
När jag tillslut tagit mig ner för trappan och ställer mig i dörröppningen sitter Maja med näsan i dagens tidning, så djupt uppslukad att hon inte ens märker min närvaro.
Den halvätna ostmackan på bordet ser väldigt ensam ut, så jag harklar mig ljudligt för att få Majas uppmärksamhet.
 ”Hörru, ät upp din macka nu, hjärtat.”
Hon rycker till och ser upp på mig, och hon ser så förvirrad ut att jag skrattar till.
 ”Oj, jag glömde helt bort den.”, säger hon och småler lite.
Jag slår mig ner mittemot henne och räcker fram handen, tar tidningen ifrån Maja.
 ”Mer macka, mindre tidning.”, säger jag lite skämtsamt.
Maja fnissar och tar några bett på mackan, sväljer ner den med en kopp te.
 ”Sådär, nu är jag sugen på jordgubbar, och klockan börjar närma sig nio, så vi kanske borde dra oss mot Margaretgärde?”
Jag håller med, så vi går ut i hallen för att ta på oss varsin tunn kappa, mest för att det är snyggt, inte för att hålla värmen, och drar sedan på oss våra klackskor och hänger finväskan över axeln.
 ”Fan vad fin du blev!”, säger vi båda i kör och börjar skratta.
När fnitterattacken äntligen ebbat ut tar jag hennes hand och drar med henne ut genom dörren.
 Och det första vi möter denna morgon är en skinande sol och en mild vårbris som slår emot oss.
 ”Gud vad fint väder idag!”, utbrister Maja och trycker min hand.
Jag svarar inte, men ger henne en snabb puss på kinden.
När vi kommit lite mer än halvvägs dyker en fundering plötsligt upp i mitt huvud.
 ”Hallå, Maja, var är Cosimo egentligen?”
 ”Han följde med mamma till Patrik, och hon lär väl ta med honom sen när hon kommer till stan.”
 ”Vart bor den där Patrik egentligen?”
 ”Han är rätt rik och har en villa på Sunningen. Så där bor han med sin son, som egentligen vill ha egen lägenhet, men som måste plugga klart och skaffa jobb innan.”
 ”Hur gammal är den här killen då? Och vad går han för linje?”
 ”Han är snart nitton och går bygg, så det lär bli lätt för honom att skaffa jobb efteråt. Det ger ju ganska bra behörigt.”
 ”Men alltså, hur vet du allt det här?”
 ”Mamma var nykär och kunde inte sluta babbla, du vet hur det är.”
Jag skrattar lite och säger att jag vet vad hon menar, och att om jag hade haft fler vänner så hade jag skrutit om hur fantastisk hon är hela tiden.
Hon får tårar i ögonen och stannar upp, slår armarna om mig och lutar sitt huvud mot min axel.
Jag kan känna hennes läppar och en lock av hennes hår mot min hals.
Hennes andedräkt är nästan lika varm som vårvärmen mot min hud, och jag ryser.
 ”Älskade Miriam”, börjar hon. ”Jag skulle kunna ställa mig här precis i denna sekund och skrika så högt att änglarna hör, skrika att jag älskar dig, att du är mitt syre.”
Den här stunden, här och nu, är nog den finaste vi haft tillsammans.
Och dessutom vet jag att det här kommer att bli en lycklig dag, en lycklig framtid.
Vi kommer att gå ur skolan, ta studenten, jag slipper Isabell typ forever, och hela sommaren kan jag göra precis vad jag vill, precis när jag vill, tillsammans med den jag älskar mest av allt.
Kicken jag får av att tänka på det håller i sig hela champagne- och jordgubbsfrukosten, hela sista stunden med klassen och när vi väl går ut och jag verkligen känner att nu jävlar är det faktiskt slut, ja..då är jag så lycklig att jag känner mig oövervinnlig.
I folkhavet framför den lilla scenen kan jag se mamma stå och vifta med ett stort plakat, så jag tar Majas hand och tränger mig förbi alla stolta mammor, pappor, mormödrar och allt vad det nu kan va.
När vi till slut hittar mamma bland alla människor ler hon stort och ser alldeles salig ut.
 ”Åh, Maja! Tänk att du tagit studenten..det är ju helt galet, jag är så överväldigad och upphetsad att jag nästan får svårt att andas!”
Jag skrattar och tar emot en galet stor hög av gosedjur och kort och en massa annat krimskrams som jag inte riktigt kan urskilja när hon fullständigt överröst mig med dom.
 ”Och här har du också något, Miriam. Jag känner dig inte, men jag vet vad du gjort för Maja, och..nej, vet du vad, det ligger ett litet brev i kuvertet här, du får läsa det senare.”
Mamma sträcker fram en gosedjurstiger med studentmössa och ett ljusrosa kuvert där hon skrivit Miriams namn omringat av små handmålade blommor och snirkliga mönster.
Miriam ser så överraskad ut att jag nästan tror att hon ska svimma.
  ”Nej men..inte hade du behövt..hjälp, tack så jättemycket!”
Mamma ler ömt och säger att hon minsann ville köpa något till Miriam också, hon är ju ändå min flickvän och uppenbarligen min stora glädje här i livet.

Sedan kramar mamma om oss båda två länge och min lycka vet inga gränser.
 ”Vet ni vad?”, frågar mamma och släpper taget om oss.
 ”Nej?”, säger jag nyfiket.
 ”Det är någon jag skulle vilja presentera..”, säger mamma och ler fånigt.
Hennes blick är fäst på en punkt bakom min axel, så jag vänder mig om och håller på att bli halvt ihjälskrämd när Cosimo nästan kastar sig över mig.
Jag låter honom slicka mig i ansiktet några gånger och backar sedan lite så att han ställer sig på alla fyra igen.
Men nu när jag inte längre har Cosimos nos och päls som skymmer mitt synfällt slår det mig plötsligt att personen som faktiskt håller i Cosimos koppel inte är mamma, utan en ganska så lång men muskulös man med mörkt, halvlockigt hår.
 Jag antar att jag ser väldigt förvirrad ut, för han skrattar till och sträcker fram handen för att hälsa.
 ”Hej, det är jag som är Patrik. Jag är med andra ord ingen hundtjuv, jag lovar, Cosimo är trygg hos mig. Faktum är att vi har blivit riktigt bra kompisar”, säger den främmande mannen framför mig.
 ”Ja, jag undrade allt en halv sekund där”, svarar jag skämtsamt, om än lite osäkert.
Mamma kommer fram till oss och Patrik lägger armen om henne.
 ”Ni har hälsat, ser jag. ”, ler hon.
”Ja, nu har vi träffats, din väldigt omtalade dotter och din pojkvän hundtjuven.”

Nu är det mammas tur att se lite förvirrad ut.
”Va?”, frågar hon.
”Inget, inget alls. Det är en topphemlig sak som bara rör mig och Maja.”
Jag kan inte förneka att Patrik är ganska så rolig, och antagligen är han perfekt för mamma.
Han verkar ju ha både humor och ett gott hjärta, så vitt jag vet.
”Precis så är det, mamma. Och du får inget veta.”, konstaterar jag och försöker se hemlighetsfull ut.
Mamma skakar på huvudet och säger att vi är knasiga i huvudet båda två.
Patrik bara ler och pussar mamma på kinden.
Sedan hälsar han på Miriam, och när alla har koll på vem som är vem och så vidare säger mamma att nu ska
vi minsann åka ett varv runt stan och skryta om hur duktiga vi är, sjunga ska vi tydligen också göra, sedan
bär det av hem till oss där både min släkt och några på Miriams sida har samlats för middag och champagne.
Egentligen är jag ju verkligen inte mycket för att få uppmärksamhet, varken positiv eller negativ, men att åka runt i mammas röda bil med Miriams hand i min känns okej, till och med nästan lite kul.
Men jag blir ändå lättad när vi svänger in på uppfarten och får gå in för att fräscha upp oss innan
släktingarna kommer.

Jag ska slåss i dina kvarter part 7

Pyret
Jag kan inte förstå att Maja är förälskad i mig.
Vad har jag gjort för att förtjäna det?
Jag är ingen särskild.
Eller?
Majas kalla ögon glittrar när hon ser på mig.
”Jag tänkte..”, börjar Maja men tystnar.
”Du tänkte vadå?”, undrar jag.
”Om du vill höra mig spela gitarr?”
”Ja! Självklart!”
Maja försvinner en stund för att hämta sin akustiska gitarr.
Tillbaka i vardagsrummet sätter hon sig på soffbordet och vilar fingrarna på strängarna.
”Jag vet inte vad jag ska spela.”
”Vad kan du?”
”Det mesta inom svensk indiepop.”
”Säger inte mig så mycket..”
Jag känner mig dum.
Varför kan jag inte veta vad det är för något?!
”Um, typ Kristian Anttila, Lasse Lindh, Håkan Hellström.. you name it.”
”Spela något som känns bra.”
”Okej, den här heter Ingen vind kan blåsa omkull oss nu med Lasse Lindh. Jag tillägnar den till dig.”
Jag sluter ögonen för att kunna fånga upp så mycket som möjligt av ögonblicket.
Maja sätter fingrarna på strängarna och tar första ackordet.
När hon väl har börjat så flyter det på, och när hon sjunger är det nära att jag sätter andan i halsen.
Jag har aldrig, verkligen aldrig, hört någon sjunga så vackert och texten..

Ingen vind kan blåsa omkull oss nu oh oh oh
Dom kan kalla oss fula men aldrig för grå
Och vi går hjärta mot hjärta mot solnedgången som vi (oh oh oh)
har byggt med papper och med lim,
och den här världen kan ingen ta ifrån oss

Jag märker plötsligt att jag håller andan så jag tar ett djupt andetag.
När Maja tystnar öppnar jag ögonen, måste blinka bort ett par tårar som smugit sig ut.
Maja ser lite generad ut, så jag lägger min hand på hennes och smeker hennes handrygg med min tumme.
”Det var det finaste jag hört.”, säger jag ärligt.
”Äsch, lägg av.”
”Nej, helt seriöst.”
”Tycker du verkligen det?”
”Ja!”
Maja lägger armarna om min hals och borrar ner huvudet i mitt hår.
Hjärtat börjar slå hårt, hårt, innanför min bröstkorg.
Det här, om något, måste vara kärlek.
Visst?
Det kan inte vara annat.
”Maja..”, viskar jag. ”Är det här kärlek?”
”Ja.”, mumlar hon till svar.
Jag sväljer hårt, en fråga väger tungt på mina läppar.
”Är du min flickvän?”, flyger det ur mig.
Hjälp, jag sa det. Shit, shit, shit.
”Om du vill ha mig så får du mig.”
Majas röst är knappt hörbar, men orden lyckas på något vis nästla sig in i mitt hjärta och få det att dunka fortare än fortare.
”Sexhundra slag i minuten”, får jag fram, känner mig nästan berusad.
”Betyder det att du vill ha mig?”
Ord känns överflödiga, fullständigt onödiga.
Jag skrattar till och ler så stort att tänderna syns.
”Ja, Maja. Ja! Jag vill ha dig!”
Hon fångar upp mig i sina armar och kysser mig hårt.
”Jag vill ha dig.”, viskar hon mot min hals.
”Du har mig.”
”Jag menade inte så.”
Jag förstår plötsligt att Maja känner samma brinnande lust som mig flamma upp inombords.
”Åh..”, är det enda jag får ur mig.
Maja kysser min hals och ner mot axlarna.
Med tänderna drar hon ner axelbanden på min bh.
Hennes läppar är heta mot min hud och jag ryser av hundra olika orsaker.
”Ditt rum nu”, mumlar jag och Maja tar min hand, drar med mig till sovrummet.
”Down you go.”, ler hon och puttar ner mig på sängen.
Smidig som en katt kryper hon ner bredvid mig, tätt, tätt intill.
Våra läppar möts i en våldsam kyss och Majas hand har lagt sig tillrätta på min nakna mage.
Hon rör fingrarna över den med små cirkelrörelser.
”Hallå, känn efter nu. Vad tror du jag skriver?”
Maja börjar bokstavera med naglarna mot min hud.
Jag sluter ögonen och känner efter.
Först ett J, sen ett A. Den tredje bokstaven tappar hon bort men den fjärde är ett G.
”J-A-G-G-I-L-L-A-R-D-I-G-M-E-S-T”, bokstaverar Miriam tyst.
”Kände du?”, undrar Maja.
”Jag gillar dig mest också”, säger jag som svar.
De isblåa ögonen glittrar på ett alldeles magiskt sätt.
”Men nu vill jag ha dig, hela jävla dig.”
Maja drar av sig linnet och knäpper upp sin bh.
Jag studerar hennes lite bleka men alldeles perfekta kropp.
”Jag har inte mycket till bröst men..”
Maja låter lite besvärad.
”Dem är fantastiska.”, bekräftar jag.
Dem är så mjuka, åh, så mjuka, under mina fingrar.
”Du är knäpp”, säger Maja eftertryckligt.
”Mm.”, svarar jag och kysser hennes hals, fortfarande med händerna mjukt liggande på Majas underbara bröst.
Utan att mina läppar lämnar Majas kropp tar jag av mig mina egna kläder.
Jag har mina favorittrosor på mig, zebrarandiga med röd spets.
”Du är så mjuk”, viskar Maja och drar sina naglar över mitt lår.
Jag ger ifrån mig en djup suck av välbehag, och jag kan känna hur jag darrar av upphetsning.
”Jag tror jag går i bitar snart”, mumlar jag mellan stängda läppar. ”Eller exploderar.”
Vi ligger hud mot hud, våra hjärtan slår i takt, alldeles för fort.
”Vi kanske sprängs båda två, går i bitar, upplöses i atomer.”
Maja låter även hon lite ansträngd.
”Kanske vi borde förhindra det?”
”Hur då?”
Jag ser på Maja.
Hennes ögon är halvt slutna och med tungan snurrar hon på piercingen i läppen.
Hon svarar inte, men hennes hand vandrar över min mage och ner mot troskanten.
Jag spänner mig och försöker förmå mig själv att fortsätta andas, men det är svårt.
Maja öppnar ögonen så pass mycket att våra blickar kan mötas.
”Vill du? Är det okej?”, frågar hon.
Jag biter mig själv i läppen och nickar.
Maja ger mig en snabb, men hård, kyss innan hon låter sina fingrar och läppar vandra ner längs min mage och upp längs mina lår.
Hjälp, jag vill inget annat än detta för tillfället.
Vill bara ha Maja, Maja, Maja.

Maja
Bredvid mig i sängen ligger Miriam med slutna ögon och andas tungt.
Jag kan inte ta blicken från henne, hon är så vacker där hon ligger.
Solljuset som smyger sig in mellan en springa i persiennen fäller skuggor över Miriams nakna kropp.
Täcket har hon dragit upp till midjan, men överkroppen ligger blottad.
”Hjälp..”, mumlar Miriam. ”Det där var..nej, jag finner inga ord.”
Jag ler och pussar henne på näsan.
”Du är söt”, säger jag och Miriam rör lite på sig.
”Vad har du gjort med mig, Maja Lovisa Liu..? Jag gör mitt bästa för att återgå till verkligheten, men min hjärna vägrar lämna det här explosionsartade tillståndet.”
Någon gnäller utanför dörren och jag går för att öppna sovrumsdörren.
In rusar Cosimo med ett lyckligt ansiktsuttryck och tungan hängandes utanför munnen.
Han ger ifrån sig ett glatt hundskall och hoppar upp mellan mig och Miriam i sängen.
Med en belåten suck lägger hann sig tillrätta.
Hans ena, långhåriga öra lägger sig över Miriams ansikte och hon rynkar på näsan.
”Usch..hundhår..kittlas”, muttrar hon och flyttar undan Cosimos öra.
Jag skrattar och drar Cosimo mot mig.
”Kom här din lilla rackare!”, lockar jag och Cosimo rullar över på rygg.
Vant kliar jag honom på magen, och han suckar på ett sätt som bara en nöjd Cosimo kan.
Hon pussar honom på nosen och hans varma tunga slickar henne över kinden och näsan.
”Pussar du hunden istället för mig?”, frågar Miriam och spelar sårad.
”Japp, han känner sig svartsjuk.”
Miriam sätter sig upp och lägger armarna i kors. Hon härmar ett litet barn och skjuter missnöjt ut underläppen.
”Säg till Cosimo att jag också vill ha lite av dig.”
”Säg det själv.”, flinar jag.
Miriam tar Cosimos smala ansikte mellan sina händer och ser på honom.
”Hörru Cosimo, får jag låna din matte lite?”
Han skäller glatt och slickar Miriam på handen, men rör sig inte ur fläcken.
”Han behöver komma ut”, konstaterar jag. ”Följer du med ut när jag rastar honom?”
Miriam nickar och börjar sätta på sig sina kläder.
Men precis när hon ska knäppa på sig behån drar jag ner henne i sängen igen.
”Du är så jävla snygg i underkläder att jag måste ha mer av dig”, säger jag som plötsligt börjar känna mig upphetsad igen. ”Jag vill ha sex med dig, nu på en gång!”
Miriam ler och sätter sig gränsle över mig.
”Så du är inte nöjd ännu?”
”Nej..”, säger jag och smeker Miriams mage. ”Jag kan inte hålla tassarna borta.”
”Cosimo då? Behövde inte han komma ut?”
”Jo, men han kan hålla sig en kvart. Vi får ta en snabbis!”
Miriam skrattar lite och kysser mig på halsen samtidigt som jag rör vid hennes bröst.
Miriam ryser av min beröring, det känns så fint och underbart.
En snabbis senare klär vi på oss och tar med oss Cosimo ner för trappan.
Jag kopplar honom samtidigt som Miriam tar på sig ytterkläderna.
”Jag älskar våren.”, säger jag. ”Det börjar liksom bli sådär härligt varmt nu i slutet av maj och jag fullkomligt avgudar det!”
”Det är verkligen mysigt. Det finns en liten å, som egentligen inte är särskilt fin i sig, nere i stan som jag tänkte att vi kunde gå till. Cosimo älskar att springa omkring och glo intresserat på änderna.”
Maja tar Miriams hand i sin och tillsammans tar de en rask promenad ner till stan och parken.
”Vi kan ligga i gräset och kramas medan Cosimo springer omkring”, myser Miriam. ”Värsta mysigt.”
När vi väl kommer ner till torget sneddar vi åt vänster istället för att fortsätta ner för gatan.
Såhär års är parken omgiven av grönt vårgräs, små prästkragar blommar i gräset.
Jag släpper lös Cosimo, som rusar iväg, och sätter sig ner i gräset.
”Kom hit, hjärtat..”, säger jag och klappar bredvid sig i gräset.
Miriam slår sig ner bredvid mig och lutar huvudet mot min axel.
Solen står högt på himlen och värmer upp våra aningen frusna kroppar, fyller oss med vårglädje.
”Åh, det är så fint här!”, utbrister Miriam och drar ner mig i gräset. ”Och jag älskar dig!”
Jag slår armarna om Miriam och lutar huvudet mot hennes bröst, andas in doften av Miriams skinnjacka.
Den luktar rök och svagt av parfym, typisk underbar Miriamdoft.
Miriam håller om mig hårt och ber om en puss.
Jag kysser henne mjukt och njuter av hur vackert allt är.
”Jag är världens lyckligaste tjej.”, säger jag.
Men Miriam säger att det kan jag verkligen inte vara, för det är det hon själv som är.
En liten diskussion bryter ut, men till slut enas vi om att vi är lika lyckliga.
”Vi är sådär fjantigt nykära!”, fnissar Miriam. ”Och jag vill aldrig att det ska ta slut!”

Pyret
Jag släpar fötterna efter mig på vägen till skolan.
Idag börjar jag sent, runt ett, men det är ändå för tidigt för att träffa idiotIsabell.
Jag vill inte träffa Isabell och behöva förklara mig.
Dessutom är Maja hos tandläkaren så hon kommer senare, och det suger.
I och för sig har vi bestämt oss för att hålla förhållandet hemligt ett tag till, men det känns ändå bättre att ha Maja vid bänken bredvid än att sitta själv.
När jag släntrar in på skolgården står Isabell där och blossar på en cigarett.
Hon ser upp när jag kommer.
”Du borde skämmas.”, är det första hon säger.
Jag stirrar på henne.
”För vadå exakt?”
”Ah men! Peter var helt förstörd efter att du hade dragit!”
”Och? Han var äcklig och höll på att tafsa å grejer..”
”Då skulle du haft sex med honom.”
”Tycker du verkligen att jag borde haft sex med någon jag inte tycker om?”
”Du bjöd ju in honom och sa att det var en dejt, klart han förväntar sig något!”
”Han borde då fan inte förväntat sig att jag skulle knulla med honom! Jag är väl ingen slampa heller!”
Isabell ser på mig, höjer på ena ögonbrynet.
Med klacken på skon släcker hon sin cigarett.
”Jag tycker det var jävligt fittigt gjort i alla fall.”
Jag känner att mitt tålamod för Isabell börjar ta slut.
”Men nu ville jag inte, okej?! Jag tycker om någon annan!”
Med dem orden vänder jag på klacken och börjar gå mot skolan.
Isabell springer ikapp mig och tar tag i min arm.
”Du gör vadå, sa du?!”
”Släpp mig för i helvete!”, nästan skriker jag.
”Vad fan är det med dig? Har du PMS eller?”
Nu är jag så jävla förbannad att jag skakar.
Utan att tveka lyfter jag handen och drämmer till Isabell i ansiktet med handflatan.
Isabell ser chockat på mig och lägger handen på kinden.
”Vad i helvete..?”
”Det finns inte ord för hur trött jag är på dig! Du ska alltid hålla på att bestämma och ifrågasätta! Fy fan för dig!”
”Din jävla fitta!”, skriker Isabell. ”Vad fan är ditt problem? Du har någon jävla hjärnskada, typ. Du är lika äcklig som Maja, fattar du?”
Jag sliter tag i kragen på Isabells jacka och ser henne rätt i ögonen.
”Inte ett ont ord om Maja, förstår du? Aldrig mer.”
Isabell blir fullständigt mållös och bara stirrar mållöst på mig.
”Jag drar nu. Du kan säga till läraren att jag skiter i alltihop. Jag vill aldrig mer se er. Inte Linda, inte Mira, inte J och absolut inte dig!”
Med en sista blick på Isabell går jag iväg och promenerar i rask takt den korta biten från Sinclair till lilla torget.
Snabbt smsar jag Maja och skriver att jag väntar utanför tandläkaren.
 Maja är klar drygt en kvart senare och när hon ser mig springer hon fram och kastar sig i min famn.
Jag lyfter upp henne och kysser henne svala läppar.
Sedan sätter jag försiktigt ner henne på marken och ser henne i ögonen.
”Du kan aldrig gissa vad jag gjorde förut!”, utbrister jag upphetsat. ”Jag bad Isabell dra åt helvete!”
”Du skojar?”
”Jag skojar inte, helt ärligt.”
Maja skrattar lyckligt och tar min hand i sin.
”Fy fan vad du är bra!
”Det är din förtjänst, Maja. Du fyller mig med glädje och mod. Och jag har bestämt mig för att jag vill gå ut med att vi är tillsammans. Om du vill.”
Maja ler så stort att man kan se hennes fina, jämna tänder.
”Åh, det vill jag!”
”Förresten, jag har en kompis som går i ettan på samma skola som oss. Jag har inte sett till henne sen jullovet då vi umgicks varje dag, men jag har funderat på att höra av mig ett bra tag. Du kanske vet vem det är, Alice heter hon.”
”Är det hon som är värsta bundis med idioten Emma? Som håller på att mobba stackars Tilda eller vad hon nu heter?”
Jag skruvar lite på mig, ser ner i marken.
”Ja, jo..det är hon. Men hon är skitschyst. Hon är inte alls som Emma.”
”Hon är ju värsta fjortisen!”
”Egentligen inte..”, säger jag och ser upp på Maja. ”Det är bara det att Emma har sån jäkla koll på henne. Hon får liksom inte vara den hon vill vara.”
”Vadå?”
”Alltså, när vi umgicks var Emma bortrest över lovet. Då fick jag se en helt ny sida av Alice. Hon gick klädd i helt andra kläder än när Emma var hemma, och alltså, vi hade jättemysigt. Satt hemma hos mig och drack te och lyssnade på Lisa Ekdahl, pratade hela nätterna. Och en gång kysstes vi, men det var världens flopp. Vi kom på oss själva och liksom, det var verkligen inget mellan oss. Vi bara skrattade åt det, för jag menar, hur go hon än är så är hon inte min typ. Och dessutom var jag liksom hetero då..trodde jag i alla fall. Tills jag träffade dig.”
Maja kysser mina läppar lätt och håller om mig hårt.
”Kanske kan vi umgås med henne på lovet då?”, frågar Maja.
”Vill du det?”
”Jag är beredd att ge henne en chans.”
”Åh, jag älskar verkligen dig, du är så fin!”
”Du, Miriam..? Du tänker inte gå tillbaka till skolan va?”
”Nä, eller alltså..jag tänker ju ta studenten. Men jag menar, det är typ två veckor kvar och fan, jag skiter i det tills dess.”
”Då tänker inte jag heller gå.”
”Är du säker?”
”Mm, jag är säker.”
Jag ler och tar upp min mobil ur fickan, skriver ett sms till Alice.
”Hej Alice, det är jag, Miriam. Vet inte om du har kvar mitt nummer, men aa..tänkte bara kolla hur du har det? Jag saknar dig mycket ibland. Den Alice som jag fick se veckorna vid jullovet. Har du lust att ses någon dag? Kan förstå om det är rätt hektiskt nu sista veckorna innan lovet, men typ efter avslutningen? Det vore väldigt kul. Kanske ta en cider i parken, i solen?”
Det tar inte lång stund innan jag får svar.
”Vad skriver hon?”, frågar Maja.
”Hej Miriam! Jag saknar dig också, mycket! Jag vill jättegärna ses på sommarlovet. Emma kommer vara bortrest i tre veckor i början av lovet och det blir perfekt att ses då! Kram Alice.”
”Då ska du få träffa flickan min också J det kommer bli perfekt.”
”Åh, har du flickvän? Jag vill också ha någon att krama på! -.- Det ska bli superkul att träffa er, verkligen.”
”Hon heter Maja och är fantastisk. Du vet, hon som Isabell var på så mycket? Fast jag har bett Isabell dra åt helvete nu. Jag är äntligen fri!”
”Tror jag vet vem det är. Fan vad du är bra! J Du får berätta allt när vi ses! Hör av mig snart igen, så fort plugget slutat. Ta hand om dig och hälsa bruden! Kram<3”
Pyret ler och ser på Maja.
”Alice hälsar. Hon tycker att det ska bli jättekul att ses. Hon längtar efter att få träffa min flicka.”
”Vad bra!”, säger Maja och ler hon med.
”Kan vi inte ta en fika?”, frågar jag.
”Jo, gärna.”
Hand i hand går vi från Lilla Torget och Kungsgatan ner tills vi kommer till Espresso house.
Jag beställer en Chailatte och Maja varm choklad.
Sedan sätter vi sig på uteserveringen och studerar människorna som går förbi.
När klockan närmar sig halv åtta åker vi hem med bussen och slänger oss på Majas soffa, kommer överens om att se en film.
”Skräckfilm eller komedi?”, frågar Maja som står vid hyllan med filmer.
”Skräck!”
Maja tar fram Djurkyrkogården 2 och lägger den i dvd-spelaren.
Jag startar igång den medan Maja poppar popcorn i köket.
”Vill du ha läsk eller vin? Jag har en flaska vitt som jag sparat om det skulle vara så.”, ropar Maja från köket.
”Jag tar jättegärna vin!”, svarar jag.
Maja kommer in i vardagsrummet bärandes på en vinflaska, två glas och en skål med popcorn.”Vart är din mamma ikväll?”, frågar jag.
”Hon var hemma förut och rastade Cosimo, men sen åkte hon igen. Hon sover hos sin pojkvän ibland. Han är faktiskt riktigt schyst, och mamma är så mycket gladare nu när hon träffat honom.”
”Åh, det var ju bra i alla fall. Men hon kommer väl inte hem inatt?”
”Nej nej, inte inatt. Hon brukar komma hem runt middagen dagen efter.”
”Mm, vad bra..för jag tänkte..soffan är rätt stor och du är väldigt snygg..”
Maja skrattar till och korkar upp vinet, häller upp varsitt glas.
”Du och jag..”, säger hon och stoppar handen innanför min t-shirt, rör lätt vid mitt bröst. ”..har hela natten på oss.”