I en annan av världar part 13

Adam

Söndag morgon kommer så fort att jag knappt hinner blinka.

Men trots att det bara känns som om det har gått några timmar sedan pappa släppte bomben om bröllopet, har jag lärt känna hans kära fästmö och hennes dotter väldigt bra.

Och jag tycker verkligen om dom.

Dagen börjar med att hela den nya familjen plus Lina och Ylva äter frukost tillsammans, och strax efter elva kommer Saras stylist och bästa kompis och så ockuperar dom det ganska lilla badrummet i nästan två timmar.

Under tiden har jag och pappa lite far och son-tid när vi tar varsin lättöl, snackar och byter om till våra bröllopskläder.

Pappa har förstås en nyinköpt, svart smoking men jag som inte visste något om bröllopet har egentligen inte med mig några passande plagg.

Men det får duga med svarta stuprörsbyxor, en grå t-shirt med svart mönster och en luvtröja i nästan exakt samma svarta nyans som byxorna.

Klockan ett är det dags att åka in till stan.

Vi möts upp vid bilarna och studerar varandras klädsel.

Sara har en klassisk, vit brudklänning utan axelband och hennes axellånga, mörka hår är alldeles lockigt.

Hanna imponerar faktiskt lite då hon har dragit på sig en svart klänning som hon antagligen har lånat av Ylva och hon har även borstat ut sitt annars så trassliga, röda hårburr.

Men ingen av dom är så vacker som Lina som överglänser alla i sin knälånga, mörklila klänning med spets, trots att Ylvas vita klänning med en stor, svart rosett i ryggen ser ut att höra hemma i en balsal.

Ylva och Hanna åker i Saras bil tillsammans med bruden själv, Jodelle och stylisten.

Jag erbjuder Lina att ta framsätet i pappas bil och själv hoppar jag in i baksätet.

Vi sitter tysta under bilfärden, pappa verkar nervös men ändå helt överlycklig.

Jag måste erkänna för honom att jag också är ganska nervös, så när vi är framme vid kyrkan drar jag honom åt sidan.

 ”Det kommer att gå bra, Adam”, säger han lugnande. ”Jag vet det.”

Sedan hälsar vi på dom övriga gästerna.

Pappas kusin känner både jag och Hanna ganska väl, hans bästa kompis har vi träffat några gånger förut och Saras föräldrar är riktigt trevliga.

Efter en stund tar vi plats i bänkarna i den blommigt utsmyckade kyrkan, Hanna viskar till mig att hon får obehagliga flashbacks från mamma och Lasses bröllop.

Men jag lugnar henne med att deras präst var mycket tjockare, och så fnissar vi ikapp.

När pappa och Sara äntrar kyrkan är dom så fina tillsammans att jag blir tårögd.

Pappa ser verkligen förälskad ut och det smittar av sig på mig för jag lägger armen om Lina och viskar att jag älskar henne.

Bröllopet är ganska segt.

Prästen snackar, dom spelar några kärlekslåtar, brudparet säger ”ja” och byter ringar.

Och när pappa och Sara väl har blivit herr och fru Lantinen Skog är det dags att åka till Saras lyxiga designervilla och ha bröllopsfest.

Tydligen har hennes syster och några av hennes arbetskollegor fixat i ordning stället med två stora partytält på gräsmattan och cateringmat i långa banor.

Alla tar plats vid det uppdukade långbordet och pappa håller ett långt, fint tal.

Jag är verkligen lycklig för hans skull, han kunde nog inte fått en bättre fru.

Även om jag alltid kommer att älska min mamma så är hon inget praktexempel direkt.

Och eftersom att det inte funkade mellan henne och pappa önskar jag verkligen att det ska funka mellan pappa och Sara.

Tyvärr har det ju inte gjort det mellan mamma och Lasse, men vi lär inte bli av med honom ändå.

Bröllopsfesten är riktigt rolig, jag dansar med Lina, Hanna, Ylva och Jodelle.

Jag snackar med Christer och Saras kompisar som är riktigt schyssta och några är betydligt yngre än henne vilket ger dom pluspoäng.

Folk verkar inte vilja sluta festa, inte ens Saras föräldrar som ser ut att vara närmare sextio.

Men strax efter midnatt tar jag, Lina, Hanna och Ylva en liten promenad bort till en närliggande lekplats.

Där sätter vi oss vid ett picknickbord och jag, Hanna och Ylva delar på två spliffar.

Lina har smugglat med sig en flaska vitt vin från festen som hon dricker törstigt ur, men hon är ändå inte snål utan skickar den laget runt flera gånger.

 ”Åh, jag älskar er allihopa”, säger jag och känner hur hög jag är, vilket Hanna påpekar.

 ”Du är så jävla hög, brorsan! Och antagligen ganska full också...”

 ”Men jag menar det verkligen.”

 ”Vi älskar dig också, Adam”, säger Ylva och tar min hand, pussar den snabbt.

 ”Ja, det gäller dig också, Lina”, säger Hanna och tar vinflaskan ifrån henne. ”Jag älskar dig!”

Min vackra flickvän ler och ger Hanna en kram över bordet.

 ”Ja, ja, nu ska vi inte bli för känslosamma här!”, säger Hanna besvärat.

 ”Jag tror att du egentligen gillar att vara lite känslosam, baby”, säger Ylva och kysser Hannas kind.

 ”Jo... Sedan jag träffade dig har det varit lite svårt att låta bli.”

Den natten bestämmer vi att vi fyra alltid ska hålla ihop, för att det helt enkelt känns så rätt.

Och även om det i princip gör mig till världens lyckligaste kille, kan jag inte låta bli att tänka på att om allt inte hade blivit som det blev hade Linnea antagligen ökat fyra till fem.

Men nu kommer det aldrig någonsin att bli så, därför är det lika bra att skaka av sig dom tankarna och bara glädjas åt framtiden.

Vi sover hos Sara den natten, och på måndag förmiddag kör pappa ut oss till stugan så att vi kan hämta våra grejer.

Jag vet att jag inte är ensam om att tycka att vi har haft en helt underbar vecka, men nu är det dags för oss att åka tillbaka till Uddevalla och pappa och hans nya fru att åka i väg på smekmånad till franska Rivieran.

När pappa kör oss till tåget bestämmer vi att i alla fall jag och Hanna ska komma upp igen över jul.

Att fira jul med han, Sara och Jodelle känns mycket mer lockande än att genomlida ännu en jul med mamma, Lasse, hans vresiga föräldrar och vår tjatiga mormor.

Pappa säger att Lina och Ylva också är välkomna, men dom måste tänka igenom det eftersom att dom tydligen brukar ha ganska mysiga jular med sina föräldrar.

Tågresan hem känns väldigt lång.

Jag lyssnar på musik och sover mot Linas axel tills vi tillslut är framme på Uddevalla Central.

På parkeringen står Josef lutad mot min bil och väntar på oss.

Jag tar plats bakom ratten och kör hem och släpper av Hanna och Ylva plus mina väskor, sedan skjutsar jag Lina hem till sig och åker med Josef hem till honom.

Vi delar på en pizza och slökollar på en film, det känns skönt att umgås med honom igen.

Trots att vi är ganska olika på många punkter, är jag så tacksam över att just han är min bästa vän.

 ”Just det, hur gick det med Linnea förra veckan? Var hon okej?”

 ”Fan, jag antar att jag borde berätta... Jag hittade henne på bron, som du sa, vi åkte till Ylva och Hanna och dom bråkade som fan. Sedan tog jag med henne hit och fick henne att chilla lite med en spliff, och sedan... Vad kan jag säga? Bruden var en riktig puma i sängen.”

 ”Vad fan, Josef! Knullade du henne?”

 ”Nej, mannen, hon knullade mig!”

 ”Skojar du med mig? Hon är ju för fan lebb!”

 ”Du får tro vad du vill, men vi vet ju att hon har knullat både dig och mig och en del killar före oss.”

 ”Men jag tvivlar starkt på att det var vad hon egentligen ville. Vårt sex var...inget att hänga i julgranen, precis...”

 ”Jaså? Jag var för hög för att minnas hur vårt var...”

Jag dunkar honom i ryggen och garvar.

 ”Du har rökt bort för många hjärnceller, bro.”

 ”Jag är då fan inte den enda som gjort det”, säger han och rufsar om mitt hår. ”Du är ju helt borta, mannen!”

 ”Men jag tycker att vi klarar oss ganska bra ändå, eller hur?”

 ”Oh yes!”, säger Josef och vi gör high five.

Jag stannar kvar hos Josef hela kvällen, inte förrän runt elvasnåret tar jag min bil, som jag saknat så, och åker hem till Gustafsberg.

Jag är hög som ett höghus när jag kliver in genom köksdörren, eftersom att vi tog varsin spliff precis innan jag åkte.

Och Josefs röka håller alltid måttet, ibland är det till och med över förväntan.

Jag sparkar av mig skorna och går in i vardagsrummet.

Mamma kommer emot mig och slår armarna om mig, hennes andedräkt stinker sprit.

 ”Adam, välkommen hem! Åh, vad jag har saknat dig!”

 ”Jag har saknat dig också, mamma.”

Hon släpper mig och jag följer efter henne ut i köket.

 ”Hanna berättade om Glenn”, säger mamma och tar fram en starköl ur kylen. ”Att han har bytt upp sig nu.”

 ”Ja, han verkar upp över öronen förälskad”, säger jag och blänger på min mamma när hon tar flera stora klunkar ur ölburken. ”Sara är en väldigt snäll och ansvarsfull ung kvinna.”

 ”Och jag är en gammal, försupen häxa.”

Mamma lutar sig mot köksbänken och börjar hulka, hon snyftar ljudligt.

 ”Jag älskar dig, mamma. Men det skulle ju inte skada om du försökte dra ner på alkoholen. Skulle du kunna tänka dig att börja på AA igen?”

 ”Nej, jag går aldrig tillbaka dit”, säger hon bestämt. ”Dom kunde inte hjälpa mig, och Lasse skulle döda mig.”

Hon dricker ur ölbruken och tar fram en ny.

Jag suckar åt min mamma och känner hur mitt hopp om henne sinar.

 ”Jag vet inte, mamma”, säger jag och börjar gå mot vardagsrummet. ”Jag finns på mitt rum om det är något, men jag vill helst inte bli störd.”

Med något vingliga steg lyckas jag ta mig upp för trappan och in i mitt rum, låser dörren bakom mig.

Sängen känns väldigt lockande, men innan jag går och lägger mig slår jag en signal till Lina.

Hon säger att jag inte ska bekymra mig så mycket över min mamma, hon måste ta sig upp ur det här själv.

Och min älskade flickvän har ju rätt, mamma kommer aldrig att lyckas om hon blir tvingad.

När jag äntligen somnar tryggt på min egna kudde har jag lyckats tränga alla tankar om mamma ur huvudet och hör istället Linas röst, som viskar ”jag älskar dig, Adam...”.

Kaffebryggaren som står på köksbänken ger ifrån sig hummande ljud.

Jag sitter vid matsalsbordet med min laptop framför mig och chattar lite planlöst med Josef på Facebook.

När kaffet är klart går jag in i köket och fyller en stor mugg till bredden, återvänder till datorn.

Precis när jag startat en låt med Disturbed när köksdörren slås upp och Lasse kommer in i köket.

Han lägger en stor papperspåse från Einars Konditori på bänken.

 ”Adam, stäng av det där oljudet.”

Jag stänger av ljudet på datorn och blänger lite på honom.

 ”Det var faktiskt musik som jag tycker om.”

 ”Det där var ingen musik, Adam”, säger Lasse och rättar till sin mörkblå slips. ”Har du aldrig hört talas om Glenn Miller Band?”

 ”Ehm, nej, aldrig...”

 ”Åh, vilken underbar blåssektion! Vilka solon, vet du! Det är musik för unga öron, till skillnad från det där brölet som nöter bort ert omdöme.”

Min styvfar kommer in i matsalen och ger mig en klapp på axeln.

Där har vi skillnaden mellan hur Lasse behandlar mig och hur han behandlar Hanna.

När han är elak mot mig är han det inlindat i bomull.

Men jag är fortfarande väldigt arg på honom för att han slog Hanna innan hon och Ylva åkte upp till Stockholm.

Att dom käftar med varandra kan väl vara förlåtligt, men det här är inte acceptabelt.

Så illa har det aldrig varit förut och jag tänker inte förlåta Lasse i första taget.

Jag reser mig från stolen, lägger armarna i kors och ser allvarligt på den kraftige, fyrtionioårige mannen som står framför mig.

 ”Tycker du inte att du var lite väl hård mot Hanna förra veckan?”, frågar jag sammanbitet.

Han ser helt bestört ut, rättar till sin slips ännu en gång.

 ”Din syster sa en del saker till mig som inte borde komma ut ur en människas mun.”

 ”Och då tyckte du att du hade rätt att slå till henne, fullständigt skita i mammas protester och sedan bara rusa iväg?”

 ”Ibland måste man ta till våld, Adam”, mumlar Lasse och går in i köket igen. ”Men nu vill jag att du åker eller håller dig på ditt rum för jag får kundbesök om tio minuter.”

 ”Kan inte du ha dina kundbesök på kontoret?”, frågar jag och slår ner locket på min dator.

  ”Det ska inte du bry dig om, mina skäl är mina egna. Var är Maria?”

 ”Jag tror att hon sover. Hälsa henne att jag finns på mobilen.”

Med dom orden går jag in i köket och tränger mig förbi Lasse, drar på mig mina skor.

Tio minuter senare parkerar jag bilen på Kampenhof och går upp till Coffee Roomer.

Min vackra Lina står bakom disken i en ljusgrön klänning med vita mönster och sitt ljusbruna hår uppsatt i en hästsvans.

Hon ler när hon ser mig och jag ställer mig framför disken.

 ”Vad får det lov att vara, snygging?”, frågar hon och blinkar åt mig.

 ”En lunch med den vackra damen mitt emot mig”, svarar jag självsäkert.

 ”Då får snyggingen lov att vänta en stund för den vackra damen slutar inte förrän om en halvtimma.”

Så jag köper en kaffe och sätter mig vid ett av borden mitt emot disken, studerar min flickvän när hon betjänar kunder och fixar sallader.

När hon äntligen slutar går vi bort till Pingvin och beställer varsin kebabtallrik.

Hon är så fruktansvärt snygg där hon sitter mitt emot mig och min blick faller upprepade gånger på hennes djupa urringning.

 ”Du vill ha mig, Adam, eller hur?”, frågar hon när hon märker var jag tittar.

Och fem minuter senare är vi på väg in genom hennes lägenhetsdörr, uppslukade i ett intensivt hångel.

Våra klädesplagg åker av ett efter ett och det dröjer inte länge innan vi ligger nakna ovanpå varandra i hennes säng, jag inuti henne.

Lina stönar högt och griper tag i kuddarna.

Jag kommer ganska fort, men hon säger att hon har en bit kvar.

Jag känner mig ganska vågad när jag kysser mig nerför hennes mage och slickar henne tills hon kommer så starkt att jag blir alldeles överväldigad.

Hon tar tag i mig och kysser mig hårt, verkar helt lyrisk.

Tyvärr måste Lina tillbaka till jobbet nästan direkt eftersom att hon bara hade en timmas lunch.

När hon står framför sängen och drar på sig sina kläder igen kommer jag plötsligt på att det finns en sak som vi inte har diskuterat vidare än.

 ”Älskling, äter du p-piller eller något liknande nu?”

 ”Nej, jag har inte fixat det än, men jag ska. Jag lovar, så fort jag kan.”

 ”Åh, jag fattar inte hur du kan vara så lugn! Det är ju viktigt, för i helvete!”

Hon tar på sig en vit kofta och ser på mig.

 ”Alltså, vi ligger ju bara med varandra nu, eller hur?”

 ”Självklart!”

 ”Så hade vi kunnat ge varandra några könssjukdomar hade vi redan upptäckt det vid det här laget.”

 ”Men det är ju inte det enda som finns att oroa sig för”, muttrar jag och drar på mig mina jeans.

 ”Du är rädd för att jag ska bli gravid, eller hur?”, frågar hon och ler lugnt mot mig.

 ”Ja, det är väl klart att jag är!”

Hon drar mig till sig och ger mig en kyss.

 ”Jag fixar p-piller idag, okej?”, säger hon. ”Nu måste jag skynda mig. Det ligger en extranyckel i bokhyllan i vardagsrummet. Stanna så länge du vill.”

Och med dom orden går hon ut i hallen och tar på sig skorna, försvinner ut genom dörren och lämnar mig halvnaken på sängen.

Jag försöker lugna mig själv med att det finns dagen efter-piller om det faktiskt skulle hända någonting, men det är inte så lätt.

Istället plockar jag fram en påse gräs ur byxfickan och rullar en joint, slår upp det stora fönstret i vardagsrummet och röker den sakta.

Efter några minuter är jag helt kolugn, så jag lägger mig i soffan och ser på tv medan jag väntar på att Lina ska komma hem igen.

Linnea

Jag sitter vid Mias köksbord med en kaffekopp i handen och studerar den underbart vackra kvinnan med midjelångt, vinrött hår som står i dörröppningen till hallen och pratar med sin syster.

Det är måndag förmiddag, Rosie som precis kom in i lägenheten påstår att det fortfarande är söndag och det verkar onekligen som att hon är ganska påtänd.

 ”Men, Mia... Jag har bara varit borta i några timmar ju...”

 ”Nej, du har varit borta i ett dygn”, säger Mia upprört.

Hon vänder sig om och ger mig en trött blick, ser på Rosie igen.

 ”Jag tänker ringa till pappa idag, och du kan inte hindra mig. Vi hade en överenskommelse, Rosie.”

Mias röst är sylvass, till och med jag blir rädd för det bestämda i hennes ton.

Men Rosie rusar in på sitt rum, skriker att hon inte tagit något och smäller igen dörren efter sig.

Jag är minst sagt förvirrad när Mia dunkar huvudet mot dörrkarmen och lunkar fram till bordet, sätter sig ner mitt emot mig.

Hon suckar djupt och tar en klunk av sitt rykande kaffe.

 ”Mia, vad är det som händer? Med Rosie?”

Jag tar fram en cigg ur Princepaketet på bordet och tänder den.

Mia ser fortfarande lika irriterad ut när hon reser sig upp och öppnar köksfönstret, dunsar ner på stolen igen.

 ”Det här är ingenting vi brukar prata om...”, börjar Mia utan att se på mig. ”Men...Rosie är amfetaminmissbrukare.”

Jag ser oroligt på Mia som gömmer ansiktet i händerna och stönar högt av ilska.

 ”Vi hade någon sorts överenskommelse med mamma och pappa om att Rosie skulle hålla sig ren och gjorde hon inte det skulle hon bli tvungen att flytta hem till dom i Los Angeles... Och hon är helt klart påverkad nu.”

 ”Jo, jag märkte också det...”

Mia ger ifrån sig en djup suck och tänder en cigg, blossar uppjagat på den.

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra eller säga, det här kom nog lite som en chock både för mig och Mia.

Och jag vet inte om jag någonsin har sett henne i det här sinnestillståndet.

Hela gårdagen var hur underbar som helst, vi pratade mycket och hade sex mest hela tiden.

Sedan Mia hämtade upp mig hos Josefina i lördags kväll har jag fått se en helt ny sida av henne - lika underbar som den fina vän jag haft dom senaste veckorna, men mer känslosam och öppen.

Jag vet inte riktigt om vi är ihop eller om vi bara är något känslomässigt och sexigt mellanting.

Men vad jag vet är i alla fall att Mias humör här vid köksbordet skrämmer mig en hel del.

 ”Om ni hade en överenskommelse så är det ju den som gäller”, säger jag lite trevande.

 ”Jo, men jag vet inte hur Rosie skulle klara sig hos våra föräldrar.. Dom kommer antagligen att skaffa en egen lägenhet till henne, eller så kommer hon att få en egen våning i deras stora villa, och dom är ju aldrig hemma... Dom sliter som slavar för att följa sina drömmar.. Har dom verkligen tid för Rosie?”

 ”Hon är deras dotter och hon är tjugoett, eller hur? Dom älskar henne, hon kan säkert få en övervakare om det behövs.”

Mia ryser och tar stora klunkar av sitt kaffe.

Hon har något svart i blicken som jag inte känner igen, jag vill ha tillbaka det glittrande i Mias ögon.

Min hand smyger sig fram över bordet och snuddar vid hennes, mina fingrar smeker hennes handrygg.

Mia ser upp på mig och pressar fram ett litet leende.

 ”Förlåt mig”, viskar hon. ”Hon gör mig bara så jävla frustrerad! Jag har försökt hjälpa henne, du vet. Trots att det aldrig haft någon direkt framgång så har jag aldrig slutat...aldrig riktigt gett upp hoppet.”

Jag kramar hennes hand.

 ”Lägg inte skulden på dig själv, Mia. Rosie har fortfarande en chans. Men...kanske inte här.”

Mias blick på mig går rakt in i mitt hjärta och jag får nästan svårt att andas.

Det här måste vara kärlek, något så starkt att jag inte kan kämpa emot.

Jag kan inte hjälpa det, jag finner mig själv alldeles förbehållslöst förälskad i Mia där mitt emot henne vid köksbordet.

Och sådana förbehållslösa känslor har jag hittills bara haft Ylva, vilket skrämmer mig.

 ”Jag måste ringa mina föräldrar”, säger Mia och reser sig upp, drar fingrarna genom sitt långa hår.

Hon lutar sig mot köksbordet och ser nästan alldeles förstörd ut.

 ”Ehm, jag kanske ska gå hem...”, mumlar jag.

 ”Ja, det kanske är bäst. Jag måste prata igenom det här med Rosie och...ringa.”

Jag reser mig från stolen, går in i sovrummet och hämtar mina grejer.

När jag står i hallen och dragit på mig skorna drar Mia mig intill sig och kramar mig hårt.

 ”Ringer du mig ikväll?”, frågar jag.

 ”Jag lovar”, svarar hon och kysser mig ömt.

När jag kommer hem en knapp halvtimma senare är pappa hemma, till min stora förvåning.

Han sitter ute på verandan med en kaffekopp och njuter av solen.

Jag hoppar över det lilla räcket istället för att gå in genom ytterdörren och ger honom en kram.

 ”Hej, gumman!”, säger Stefan. ”Var har du hållit hus?”

 ”Jag har varit hos Mia, bara”, svarar jag och slår mig ner mitt emot honom.

 ”‘Hos Mia, bara...’”, ekar han och ger mig ett busigt leende.

Jag ger honom en oförstående blick, tänder en cigarett och blåser rök i ansiktet på honom.

 ”Sluta bolma på mig!”, klagar han.

 ”Du får skylla dig själv.”

Min pappa skakar på huvudet och ser sedan intresserat på mig.

 ”Du umgås en hel del med den här Mia, har jag förstått. Hur går det med Josefina då?”

Det går en rysning upp längs min ryggrad när han nämner Josefinas namn, för jag vill helst aldrig mer tänka på den människan om jag slipper.

 ”Pappa, det kanske låter som om jag säger emot mig själv nu, men Josefina var aldrig rätt för mig.”

 ”Jaså?”

Han ser lite fundersam ut och ger tecken åt mig att fortsätta berätta.

Det här är en av dom sakerna som är så underbara med min pappa; han är uppriktigt intresserad, inte bara sådär skyldigt bekymrad som föräldrar i allmänhet brukar vara.

 ”Det visade sig att Josefina bara var intresserad av sex med mig”, säger jag enkelt, förundras över att det verkligen inte rör mig i ryggen. ”Men jag kände nästan direkt att jag inte ens ville det. Den enda jag vill vara med just nu är Mia.”

Jag fimpar min cigg och kan inte låta bli att le.

 ”Och jag lovar dig, pappa, hon är helt fantastisk.”

Pappa besvarar mitt leende och ser ganska nöjd ut, jag antar att min lycka bländar honom.

 ”Det gör mig glad, Linnea”, säger han. ”Jag skulle gärna vilja träffa henne.”

 ”Klart du ska. Men...du får inte bli alltför chockad, bara. För...alltså, hon fyller trettio i år.”

Jag ger min pappa en ursäktande min, för när jag tänker på det så förstår jag ju hur det här kan se ut utifrån och att det kommer att skapa frågetecken.

 ”Jaså du, pyret... Så, det är alltså tolv år mellan er...”

Det är svårt att tyda hans ansiktsuttryck, jag känner mig plötsligt ganska illa till mods.

 ”Jaha, vad tycker du om det, då?”, frågar jag.

Han tar en klunk av sitt kaffe, rycker på axlarna.

 ”Ålder behöver väl inte betyda någonting. För mig spelar det ingen roll bara du är lycklig.”

Jag tittar skeptiskt på honom.

 ”Fast... Jag vet inte riktigt vad din mamma kommer att tycka. Det kommer ju definitivt att bli en reaktion hos henne.”

 ”Oj, jävlar, det hade jag inte ens tänkt på!”, utbrister jag och slår handen för pannan. ”Hon vet ju inte ens om att jag gillar tjejer...”

Pappa reser sig från stolen, greppar sin kaffemugg och ser på mig.

 ”Du får ta dig ett snack med henne, Linnea. Jag tänker inte säga någonting, det får du sköta själv. Och jag vet att du klarar av det.”

Med dom orden går han in i köket och lämnar mig ensam med mina tankar ute på verandan.

Jag har aldrig varit speciellt förtjust i att prata med min mamma.

Antingen bryr hon sig inte alls om vad jag säger eller så bryr hon sig alldeles för mycket.

Tack vare att jag har en sådan bra relation med min pappa har jag kunnat hålla min mamma på ett visst avstånd, och alla har varit nöjda med det.

Men jag förstår ju att det här är någonting som jag måste involvera henne i.

Jag vet bara inte riktigt hur jag ska lägga fram det för henne.

Plötsligt börjar min mobil ringa i handväskan, så jag rotar fram den och det står mycket lägligt Mamma(mobil) på skärmen.

 ”Hallå?”

 ”Hej, Linnea. Var är du?”

 ”Jag är hemma, faktiskt.”

Jag tänder en ny cigarett och blossar stressat på den.

 ”Åh, nämen vad trevligt! Jag hade tänkt fråga om du ville äta lunch med mig.”

 ”Ja, det kan vi väl göra. Mamma, vi måste prata om en grej, egentligen...”

 ”Vad är det, då?”

 ”Vi ska inte ta det över telefon. När ska vi mötas var?”

 ”Jag ställer nog bilen på torget, så du kan gå ner dit nu direkt.”

 ”Great, see you there!”

Adam

Josef ser bekymrat på mig när han släpper in mig i sin hall på onsdag kväll.

Och det är väl heller inte så konstigt att han gör det eftersom att jag antagligen ser ut som om jag ska svimma.

 ”Alltså, mannen, vad är det som händer?”

 ”Alltså, mannen, jag behöver en spliff.”

Vi går in i vardagsrummet och slår oss ner i soffan, Josef räcker mig en av dom fyra spliffarna som ligger på bordet.

Jag tar ett flertal bloss innan jag räcker över den till Josef och börjar samla ihop mina delar.

 ”Lina är med barn”, säger jag sammanbitet.

Josef håller på att sätta röken i halsen och får hosta kraftigt flera gånger innan han kan säga någonting.

 ”Jävlar, mannen! Hur fan gick det till?”

 ”Det fattar du väl hur det gick till...”

Jag blänger på honom.

 ”Ja, ja, klart som fan. Men, skyddar ni er inte?”

Jag ger ifrån mig en djup suck och rycker spliffen ur Josefs hand, tar två sista bloss och släcker den.

 ”Lina tycker inte att det är skönt med kondom och hon skulle ha fixat p-piller för jättelängesedan, men av någon anledning inte gjort det. Så i måndags fick jag mer eller mindre tvinga i väg henne till Ungdomsmottagningen där hon fick en tid i dag och då var hon tvungen att göra ett graviditetstest...”

 ”Alltså, shit, Adam! Vad fan ska ni göra? Har ni snackat om det?”

Jag skakar på huvudet.

 ”Inte direkt. Jag flippade och stack direkt hit...”

Jag får en klump i halsen när jag tänker på att min flickvän antagligen ligger hemma och gråter nu, men jag försöker skaka av mig den tanken för jag är så jävla arg just nu.

 ”På något läskigt sätt känns det som att hon planerade det här... Att det var därför hon sket i pillrena så länge...”

Josef rycker på axlarna och skakar på huvudet.

 ”Ja, jag har fan ingen aning! Jag snackar knappt med den bruden längre.”

 ”Men vad fan ska jag ta mig till, Josef? Jag är så jävla arg att jag skulle kunna slå ihjäl någon! Känner mig utnyttjad och helt jävla grundlurad.”

Det är väl kanske inte så konstigt om Lina tycker att det är dags för henne att skaffa barn nu, med tanke på hennes ålder, men jag är definitivt inte redo för det.

Jag vill inte ens tänka i dom banorna på många, långa år.

 ”Jag tänker fan i mig inte bli pappa nu! Jag är bara arton, för i helvete!”

 ”Men vad fan, Adam, chilla!”, gormar Josef och tar tag i mina viftande armar. ”Du kan inte bestämma över henne, hon kommer att göra precis som hon vill.”

 ”Då tänker i alla fall inte jag vara en del av varken hennes eller vårt barns liv längre”, säger jag och nu känner jag att tårarna är på väg.

För att hålla tillbaka dom tänder jag ännu en av Josefs spliffar och koncentrerar mig på att röka den.

 ”Kan jag ta hela?”, frågar jag honom.

 ”Absolutligen!”, säger han och tänder en egen.

Och sedan sitter vi där i soffan och röker som två hungriga hundar som fått varsitt saftigt ben.

Det måste vara en ganska tragisk syn, men för mig är det här antagligen det närmaste trygghet jag kommer.

 ”Men, vill hon inte ta bort det, alltså?”, frågar Josef och släcker sin spliff.

 ”Jag har ingen jävla aning eftersom att jag stack, men det verkar som om hon vill behålla det.”

 ”Och hur kan du veta det, Adam? Hur kan du veta säkert?”

Jag begraver ansiktet i händerna och suckar, ser upp på Josef igen.

 ”Därför att hon var hur glad som helst när hon berättade det.”

Hanna
Jag vaknar på tisdagen och det känns som om jag har världens hangover, vi kom hem med tåget rätt sent igår.
Min nittiosäng känns alldeles för stor, Ylva var tvungen att sova hemma och umgås med sin mamma.

För att överhuvudtaget orka med tågresan igår drog jag och Ylva i oss två linor amfetamin var och det känner jag verkligen av idag.
Konstigt nog märker inte Adam av när vi tar något, men jag undrar hur länge jag kan hålla det hemligt.
Jag reser mig upp och går bort till min skinnjacka, tar fram mobilen ur fickan.
Två nya sms har ramlat in i min inkorg, jag öppnar det ena och det är från Ylva.
 ”Babe, snacka om att jag saknar att ha dig bredvid mig när jag vaknar! Fan, det roliga är att jag var skitkåt när jag vaknade, jävla amfetamin alltså! Ses vi idag? Kisses!”
Jag skrattar till, det finns verkligen ingenting hos min flickvän som hämmar henne.
Inte ens i mina vildaste drömmar kunde jag tänka mig att hon skulle vara i princip lika sjuk i huvudet som jag.
 ”You know when you’re close you really turn me on,
 that’s why I miss you so bad when you’re gone!
You're on my mind always my one desire
And let's get together and build us a fire
Make me tremble and make me shake
Pleasin' each other rockin' till daybreak.
Klart jag vill träffa dig, och det är så jävla skönt för Lasse-fittan och morsan åker utomlands i eftermiddag och kommer inte hem förrän på söndag.
Score!
Imorgon är det fest också, det kommer bli mindblowing förhoppningsvis!
Kom hit när du orkar, gorgeous! Lots of kisses all over your body!”
Jag trycker på sänd och skrattar till igen.
Sedan öppnar jag det andra smset.
Det är från ett nummer jag inte har inlagt i telefonen.
 ”Bruden, var har du tagit vägen? Det var jävligt längesen vi festade nu, fan vad jag saknar dina och Adams sinnessjuka fester! /Alice.”
Jag stirrar på displayen.
Det är över ett år sedan jag hörde av Alice.
Borde jag bjuda över henne imorgon?
Egentligen är det jäkligt opassande med tanke på att hon var min kk på den tiden då vi umgicks, men det borde väl inte vara några problem om jag berättar att jag har flickvän nu?
 ”Lite sjukt att du hörde av dig nu, det är nämligen så att vi ska ha fest imorgon. Kom förbi om du vill!”
Jag får snabbt svar.
 ”Är du fortfarande lika vild? J ”
Jag biter mig i läppen, tänker tillbaka.
Ruset från alkoholen jag druckit och kokainet jag snortat får det att snurra i mitt huvud.
En snubbe med rastaflätor sitter snett mittemot mig och konversar livligt, men jag förstår inte vad han vill.
Det är fest och säkert 25 pers har samlats i Alices vanligtvis rymliga tvåa, men idag är det knökfullt med människor, och jag känner knappt hälften av dom.
Precis när jag reser mig upp och ska gå ut i köket sparkar Do you wanna touch me? (oh yeah) med Joan Jett igång i stereon.
För att överhuvudtaget kunna ta sig någonstans måste man bokstavligt talat klämma sig förbi folkmassan, att även använda armbågarna är givet.
När jag lyckats knö mig åtminstone drygt halva vägen till köket dyker Alice upp i vimlet.
 ”Var skaru?”, sluddrar hon och föser undan sitt svarta, långa touperade hår från ansiktet.
 ”Um..köket var min plan..”
 ”Fan vad du är stenad”, flinar Alice.
 ”Till skillnad från dig då eller?”, flinar jag tillbaks.
Alice är verkligen grymt snygg ikväll, klädd i en tight svart klänning, som går henne ner på låren, och stay-ups.
 ”Spanar du in mig?”, frågar hon flörtigt.
 ”Maybe a little bit..”
Hon ler ett snett leende och drar mig intill sig, pressar sina läppar mot mina.
Som om jag inte var snurrig innan, när våra tungor vidrör varandra känns det som om hela universum gungade till för en sekund.
Utan att jag märker hur så har plötsligt en av hennes händer letat sig innanför mina svarta spetstrosor.
I mitt berusade tillstånd förstår jag inte riktigt vad som händer, men tydligen knullar hon mig, för jag kommer i en ganska så rejäl orgasm efter en liten stund.
Folk runtomkring oss verkar inte ha märkt någonting, dom dansar fortfarande till Joan Jett-skivan.
 ”Ey, jag har lite redigt gräs inne på mitt rum. Wanna smoke?”, frågar Alice.
Jag vet egentligen att jag är alldeles för berusad och hög redan, men jag nickar ändå och följer med henne.
Väl inne på hennes rum slänger jag mig på sängen och försöker samla mig en aning medan Alice rullar jointen.
Jag är definitivt inte tillräckligt samlad när jag tänder jointen Alice räcker till mig, men min kropp har lagt av och mitt förnuft har krackelerat totalt.
Jag tar ett bloss, två bloss, tre bloss. Ger tillbaka jointen.
 ”Fan, det här är chill.”, säger Alice och blåser ut ett tjockt moln av rök ur munnen.
 ”Mitt huvud..”, mumlar jag. ”Så..snurrigt.”
Sedan blir allt svart.

Jag vaknar upp efter en stund och finner mig själv liggandes på golvet
Mitt huvud pulserar men jag är inte längre lika yr.
 ”Fan, bruden, vad hände där?”, frågar Alice lite oroligt och hjälper mig upp i sängen igen.
 ”Ingenting, oroa dig inte. Jag har inte ätit ordentligt och mitt blodsocker ligger nog på ganska lågt.”
Jag lägger mig ner på sängen och Alice kryper ihop bredvid mig.
 ”Du kanske borde ta det lite lugnt med knarket..”, säger Alice.
Hennes ord gör mig arg.
 ”Skitsnack. Jag lägger inte ner med någonting.”
 ”Okej, okej, babe. Jag tänker inte tvinga dig.”
Egentligen är jag trött och vill sova, behöver sova, men när Alice börjar lirka med dragkedjan till mina jeans känner jag ett uns av upphetsning väckas i mig.
Det slutar med att Alice knullar mig, jag knullar Alice och sedan däckar jag där på hennes säng.

Jag ryser till och skakar på huvudet.
 ”Bara med min flickvän.”
Jag får i princip det kortaste svaret i världshistorien tillbaka.
 ”L ”
”Sorry bruden, men det skulle va nice om du kikade förbi.”
”Ja, jag kommer nog förbi en stund i alla fall. Vill ju se vad du skaffat dig för puma!”
Sjuka, sjuka Alice..
Jag lägger ifrån mig telefonen och rotar fram ett långt, slitet linne ur min garderob.
Trots att jag inte är det minsta hungrig går jag ner i köket och tar mig en macka.
Lasse och mamma är tack och lov på övervåningen och packar, så jag får köket för mig själv.
Dom ska åka till flygplatsen vid tre och jag hoppas på att få se så lite av dom så möjligt fram till dess.
Efter en stund kommer Adam ner i köket.
 ”Hej Sis.”
 ”Tja”, säger jag och nickar kort.
 ”Fan vad du ser trött ut, har du inte sovit eller?”
 ”Eh..jo, men du vet ju..lång resa igår..hehe.”
Adam ser på mig med granskande blick och jag ser ner i bordet, tar en klunk av mitt vatten.
 ”Dude, det är inte lätt att förstå sig på dig.”, säger han och slänger sig ner på stolen mittemot mig.
 ”Nä, skulle man förstå sig på mitt twisted mind så har man allvarliga problem. För tillfället är det nog bara Ylva som fattar vad jag sysslar med.”
 ”Ja..hon har ju onekligen förändrats..”, svarar Adam sakta.
Jag blänger på honom.
 ”Vad fan menar du med det? Det är väl inget fel på det? Dessutom tror jag inte att hon förändrats, antagligen har hon säkert alltid varit lite weird. Det har bara inte funnits rum för det att utvecklas.”
Adam flinar och stoppar en brödskiva i brödrosten på bordet.
 ”Du har antagligen rätt. Att utvecklas åt det hållet är inte lätt i Linneas sällskap..”
 ”Jag är i alla fall lycklig över hur hon är, she’s totally the one for me.”
  ”Jag måste nästan erkänna att jag tycker bättre om henne nu. Jag är glad att ni hittade varandra.”