Miriam
Efter att min syster och Naemi gått slår jag upp fönstret,
tänder en cigg, sätter mig gränsle över Maja och fingrar lite på hennes
silverarmband.
”Maja..”, säger jag försiktigt, försöker att inte sluddra.
”Ja?”, svarar hon frågande, och tar ett bloss på min cigg.
”Jag..jag älskar verkligen dig.”
Hennes ögon fylls av tårar.
”Miriam, min Miriam..”
Hon sätter sig upp så att jag hamnar i hennes knä, ansikte mot ansikte med
henne.
Hon luktar vin och parfym, lite cigarettrök.
När hon öppnar munnen för att säga något slår hennes andedräkt emot mig, varm
och trygg.
”Är det okej om jag kallar dig Mira?”, frågar hon först, snubblar lite på
orden.
”Ja, visst, det är okej..”, svarar jag förvirrat, men hennes blick på mig är så
öm att jag glömmer bort min förvirring.
”Okej, Mira..”, börjar hon. ”Du är det bästa som någonsin hänt mig. Jag vet,
vårat förhållande var så jävla otippat att det skriker om det, men vem bryr sig?
Vi har varandra nu och..”
Jag avbryter henne genom att ta hennes ansikte mellan mina händer och pressa
mina läppar hårt mot hennes.
”Du vill inte prata, förstår jag”, fnissar hon och drar sig bakåt. ”Jag har en
idé. Ta på dig något, vi ska ut!”:
”Men..vart ska vi?”, frågar jag medan Maja drar på sig en kofta.
”Inte så långt, kom nu.”
Hon drar med mig ner för trappan och kvar i vardagsrummet sitter släkten och
babblar i mun på varandra
Plötsligt känns hela idén med att gå ut väldigt lockande.
Jag drar på mig min skinnjacka och mina converse, Maja trycker ner en vit,
stickad mössa över mitt huvud och sedan är vi båda påklädda och redo att gå.
Tyst öppnar Maja dörren och vi smyger ut i försommarnatten.
”Vart ska vi?”, frågar jag igen.
”Upp på taket”, svarar hon enkelt.
”Eh..taket? Vi är typ..jättefulla.”
Smidigt svingar sig Maja upp i ett träd och hoppar från dess gren till nedersta
delen av hustaket.
”Kom!”, halvskriker hon. ”Jag låter dig inte falla.”
Något klumpigare följer jag efter henne, och strax slår vi oss ner längst upp
på tvåvåningsvillans tak bredvid skorstenen och ser ut över kvarteret.
Ur fickan på sin kofta drar Maja fram sin mobil, och ur dess högtalare kan jag
snart höra introt till Forever Young spelas.
”I want to be forever young, to live forever, med dig.”, säger hon och börjar
sedan sjunga med i låten.
Jag tar hennes hand, sjunger lite jag med, omfamnas av det vackra i situationen.
Emilia
När vi gått en liten stund och kommit fram till
en lekplats stannar Naemi och tar upp whiskyflaskan som hon tydligen haft i
fickan.
”Kom.”, säger hon och klättrar upp för stegen till ruschkanan.
Jag följer efter henne och hamnar i ett litet hus där vi får sitta hukade eller
på rumpan för att få plats.
Vi slår oss ner bredvid varandra och Naemi erbjuder mig Jack Daniels.
Jag tar ett par klunkar och ger tillbaka flaskan.
Ärligt talat känner jag mig redan påverkad.
”Vad ska du göra i sommar?”, frågar Naemi och plockar fram ett ciggpaket.
”Dude, jag är fjorton..”, hinner jag tänka när hon erbjuder mig en och jag av
någon anledning säger ja.
Jag har bara rökt någon gång förut, då var jag också full.
”Jag vet inte vad jag ska göra.”, svarar jag. ”Du då?”
”Hänga med dig?”
Mitt hjärta sväller upp till minst dubbel storlek och börjar slå väldigt fort.
”Mig?”, svarar jag dumt och tänder min cigg när Naemi håller fram tändaren.
”Om du vill. Men om du inte vill..”
”Jo! Jo klart jag vill!”, utbrister jag.
Vad jag än gör känner jag mig dum.
Fast hon verkar inte tycka att jag är löjlig, dock.
”Jag hänger gärna med dig i sommar menar jag.”, fortsätter jag.
Naemi skrattar lite.
”Cool.”
Vi röker våra cigaretter under tystnad, men det är en behaglig tystnad.
När Naemi fimpat sin cigg ser hon mig i ögonen, dom är gröna med ljusgula
fläckar, kanske är det ljuset.
”I sommar blir det äventyr.”, säger hon, fortfarande med sin blick fäst vid
min. ”Vi kommer äga världen och ha så kul!”
Jag ler stort och försöker träffa hennes hand för en high five men vi är för
fulla och missar, vilket får oss båda att brista ut i gapskratt.
”Men vafan!”, skrattar Naemi och hennes ansikte är farligt nära mitt.
Hon luktar gott, som cocosschampo, parfym, rök och whisky.
Av någon anledning tilltalar lukten mig, trots att den är ett kaos av
festdofter.
”Du luktar gott..”, fnissar jag.
”Hah, du med.”
Vi sitter lutade mot varandra, jag med mitt huvud på hennes axel, och hon med
sitt på min axel.
Det är som om all luft gått ur oss, ingen av oss rör sig på ett tag.
Men sedan lägger hon armarna om mig och drar mig mot henne.
”Vet du varför jag vill spendera sommaren med dig?”, viskar hon.
”Nej?”
”Ah, då kommer du få reda på det tids nog.”
”Berätta nu.”
”Nej.”
Hon släpper mig, reser sig halvt och åker ner för rutschkanan.
Jag följer efter henne såklart.
”Naemi? Är det något fel?”, frågar jag.
Hon ser på mig igen, skakar på huvudet.
”Nej.”
”Okej..”
Hon tar några klunkar till av sin whisky, dansar lite.
Jag tycker det ser mysigt ut, sätter på musik på min mobil.
Smokin’ In The Boys Room strömmar ut
från min mobilhögtalare och Naemi dansar ännu mer.
Efter en liten stund tar hon min hand och drar upp mig.
”Emilia, när fyller du år?”
”Om tre dagar. Hurså?”
”Jag fyller sjutton, du fyller femton..jag känner mig lite..gammal.”
”Jag vet inte vad du tänker på, men när jag fyller 15 är det mycket jag får
göra. Jag är inget barn.”
Naemi stannar upp, men släpper inte mina händer.
”Jag vet det. Vi har umgåtts en del och du är definitivt inget barn, jag vet
det, och..åh!”
Nu släpper hon mina händer och gestikulerar frustrerat.
Hennes skånska kommer fram när hon blir känslosam märker jag, men jag
personligen gillar den dialekten.
Hon ser irriterad och spänd ut, men hon är fortfarande så jäkla snygg.
Jag gillar inte när hon ser så nedslagen ut.
Jag vet inte vad som faller mig in, men jag springer fram till henne, slänger
armarna om hennes hals och kysser henne.
Först står hon bara där, chockad, och jag ångrar mig en halv sekund, hinner
tänka;
”Vad fan har jag gjort?”
Men så besvarar hon kyssen och lägger sina armar om mig.
Vi kysser varandra en bra stund innan jag backar lite, lägger handen på hennes
kind.
”Var inte ledsen, orolig eller irriterad.”, säger jag. ”Snälla, inte på grund
av mig i alla fall.”
Hon ler mot mig och tar min andra hand i sin.
”Okej. Förlåt, jag ska inte övertänka allt. Jag ska försöka vara i nuet.”
”Bra, för det är nu allt det som är bra händer, eller hur?”
Naemi
Vi har förflyttat oss, men jag tittar på Emilia,
försöker ta in orden hon sa.
Jag är full men jag vet att det hon säger är vettigt.
Och kyssen hon gav mig..jag kan känna hennes läppar mot mina fortfarande trots
att vi nu satt oss på varsin gunga.
Jag gör spår i sanden med mina kängor när jag sakta gungar fram och tillbaka på
däcket dom hängt upp med kedjor, en typisk lekplatsgunga.
”Vad ska vi hitta på i sommar då?”, undrar Emilia. ”En sak jag vet är att du
får följa med när jag piercar mig!”
”Självklart. Skulle jag aldrig missa! Sen kan vi åka till Göteborg kanske,
shoppa, gå på Liseberg, festa, hitta på galna grejer!”
Emilia ser glad ut, nickar bestämt.
”Låter bra. Låter perfekt faktiskt.”, svarar hon.
Hon skrattar till, det är vackert och smittsamt.
Jag fnissar lite också, så sort vi tittar på varandra börjar vi skratta, jag
vet inte ens vad som är roligt.
Jag vet dock att jag känner mig tio kilo lättare och gladare.
Emilia tittar på sin mobil.
”Fan, det börjar bli sent. Ska vi gå tillbaka? Du kan följa med.”, säger hon.
Jag tänker efter lite, men svaret är egentligen självklart.
”Visst, jag kommer med.”
När Emilia slår upp ytterdörren är det ganska tomt i huset, dom flesta har åkt.
Hennes mamma kommer ut i hallen.
”Där är du ju! Jag undrade just.”
”Var bara ute på en promenad.”, säger Emilia och jag ser att hon försöker att inte
andas på sin mamma.
”Bra bra, men nu vet jag ju vart du är. Och din vän. Hej.”
Hon skakar min hand, ett fast handslag.
”Naemi.”, säger jag artigt, men försöker låta mjuk.
”Karin.”, presenterar hon sig och ler stort, jag tror hon är lite full.
”Vi går upp till dom andra nu, mamma.”, säger Emilia och drar med mig upp för
trappan.
Hon gör misstaget att inte knacka när vi går in hos Miriam och Maja, för synen
som möter oss är en Maja som sitter naken över en lika naken Miriam och kysser
hennes nyckelben.
Jag tror jag skriker till och hoppar bakåt.
Miriam ser upp och drar täcket över sig och Maja.
”Emilia! Du måste knacka!” utbrister hon med skratt i rösten.
”Hur ska jag någonsin få det där ur huvudet?”, frågar Emilia.
”Du får titta på en dokumentär om andra världskriget..eller lyssna på One
Direction. Kommer garanterat rensa hårddisken!”
Vi brister alla ut i skratt, trots det bisarra i situationen.
Vi vänder oss om medan tjejerna tar på sig, Maja i en t-shirt med Winnerbäck
och tighta ljusa jeans, Miriam i knälång, svart skjorta och röda strumpbyxor.
”Vi ber om ursäkt, men..ja..”, fnissar Maja, samtidigt som hon slår upp
fönstret, tar fram ett ciggpaket, bjuder runt och tänder på.
Vi sitter där alla fyra med våra cigaretter, jag tar några klunkar av min
whisky som börjar ta slut.
”Någon som vill ha?”, frågar jag.
Emilia smakar igen, Miriam passar också på och jag halsar det sista.
”Det var det.”, säger jag, men världen runt mig snurrar lite.
”Haha, kvällen är ung Naemi.”, säger Miriam och tar fram en nästan full
vodkaflaska som hon viftar lite med. ”Kul att ni kom tillbaka!”
Jag ler och tar ett djupt bloss på min cigg, studerar Emilia lite.
Precis som sin syster är hon väldigt grundvacker, men till skillnad från Miriam
som har färgat sitt hår svart är Emilia naturligt brunett, hennes hår går henne
ner under brösten ungefär.
Hon är väldigt skön att titta på.
Men jag får alltid en knut i magen när jag tänker på Emilia som snygg eller
sexig, jag menar, hon är fjorton år gammal. Kanske blir det bättre när hon
fyller femton och jag är sexton, då är det inte samma sak.
Precis då ler hon mot mig och blinkar med ena ögat.
Jag tänker inte vara kall mot henne, så jag räcker mig efter hennes hand och
trycker den, hoppas att hon förstår att jag finns här och att jag väntar, att
jag inte går.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar