Electric stars part 3

Chloe Pedersson, 2015-07-26

Sängen är så bekväm, täcket så varmt och mysigt.

Jag skulle kunna ligga kvar resten av mitt liv, men min jävla telefon får plötsligt för sig att låta och vibrera högljutt.

Jag sträcker mig, något missnöjt, efter mobilen.

På skärmen står det ”Anya-babe”.

”Hallå?”, sluddrar jag fram, något bakfull, klockan är bara 10.

”Tjena bubben! Hur mår du? Bakis? Hur var festen igår?”

Jag funderar lite, hur vet hon 0m festen?

”Vad..hur?”

”Du har lagt upp bilder på Instagram och facebook, haha! Men oroa dig inte, du ser bra ut.”

Jag fylls av panik, vad är det hon säger?

”Va?”, får jag fram.

”Äsch. Jag är hos min mamma, ska jag komma upp?”

Hon har ju redan väckt mig och fått min hjärna att vakna upp så jag säger ja.

Anyas mamma bor inte långt från min lägenhet på skogslyckan och inom 20 minuter ringer det på dörren.

Jag har precis hunnit få på mig mina jeans och en Lars Winnerbäckt-shirt.

”Heeeeej!”, säger Anya glatt och slår armarna om mig.

Anya är en mullig, kramgo tjej, hur söt som helst, klädd i jeans, en svart urringad tröja, en sjal med dödskallar, som hon förövrigt är besatt av, och en lång svart rock.

För dagen är hennes hår typ ljusbrunt, men det var grönt sist gång jag såg henne, det är lite Anyas grej. Hennes hår ändrar färg lite närsomhelst.

”Hej hjärtat”, svarar jag och kramar tillbaka.

I Anyas vänsterhand hänger en påse av okänt ursprung.

Jag ser lite misstänksamt på min vän.

”Vad har du i påsen kvinna?”, frågar jag. 

”Det vill du bra gärna veta va?”, svarar Anya lurigt.

Hon ler mot mig, påsen svingar fram och tillbaka framför mina ögon.

”Ah men seriöst.”, säger jag och skrattar lite.

Anya tar min hand och drar med mig in i vardagsrummet.

Väl där välter hon plastpåsen upp och ner på soffbordet och chips, cigaretter, godis, en flaska cola och en stor Captain Morgan ramlar ur.

”En återställare?”, säger hon med humor i rösten och jag fnissar.

”Klockan är halv elva på morgonen..”, protesterar jag lite.

Ur bakfickan på sina jeans plockar Anya fram lakritsgodis som hon tar en tugga av.

”Exakt.”, säger hon mellan tuggorna. ”Vi har tur, vi har massa tid på oss!”

Jag tvekar lite eftersom jag ska träffa Lily vid tre-tiden, men vafan, lite kan jag väl dricka innan, en återställare, som Anya sa.

Vi blandar varsin drink och sätter oss i min svarta skinnsoffa.

”Hur har du haft det sen sist, fru eremit?”, undrar Anya och tar tre stora klunkar ur sitt glas. 

”Jodå, det funkar.”, svarar jag.

Anya tar fram sin mobil, går in på facebook och klickar sig in på min sida.

”Har du kollat på bilderna ännu?”

Jag skakar på huvudet och tar hennes telefon.

Den första bilden är på mig, den är faktiskt helt okej. Nästa bild är på mig och Angie, och det kunde vart värre. Vi står i köket med varsin öl och poserar med stora leenden framför kameran, jag vet inte vem som tagit bilden.

Den tredje bilden är på mig och..Lily?

Wow, hon är så vacker. Vi sitter tätt intill varandra i soffan, jag har huvudet lutat mot hennes axel, båda har ett mysigt smile på läpparna. Fjärde bilden är också på oss, men den har jag tagit själv tror jag. Jag börjar rodna lite, både i verkligheten och på kortet. På motivet placerar Lily en mjuk kyss på min kind och jag kan inte riktigt sätta ord på hur jag ser ut, typ lycklig.

Vänta lite, är Lily taggad i bilderna?

Jag ger tillbaka Anyas telefon och plockar fram min, går in på facebook på min egna profil och trycker på namntaggen.

Japp, tydligen är vi vänner på Facebook.

Jag går in på hennes bilder, hon har massa olika mappar.

Det finns Me, Myself and I, Djur <3, Foton Jag tagit, Tv-spel och andra geekiga grejer, Skisser och Målningar samt Familj och vänner.

I mappen djur gissar jag på att hon har bilder på Shinigami, fågeln hon hade som dog.

Jag vet inte vad jag ska kolla först..

Jag går in på ”Foton jag tagit” och tappar nästan andan, jag vet att Lily vill bli fotograf men jag visste inte att hur duktig hon är. Det är mest porträtt, men många av fotografierna har en tvist som jag personligen finner mycket intressant. Det visar sig att Lilys grej inom fotografi är att fota mycket skickligt utförda cosplays från spel, serier och filmer, gärna skräck, fantasy och sci-fi.

Det är en fröjd för ögat att gå igenom hennes bilder, och jag visar Anya några.

”Ey, kolla den här från Alice: Madness Returns.”, säger jag. ”Du älskar ju det spelet.”

”Oh shit coolt.”

Vi sveper våra drinkar och fyller på, sätter på lite musik i bakgrunden.

Jag älskar Lilys foton.

Det blir officiellt när hon seriöst fotat både Pyramid Head och Alessa Gillespie från Silent Hill.

Men hon fotar även vanliga porträtt, och dom är sjukt vackra.

Det finns några få naturfoton också, och några stadsfoton, jag gissar på att dom är tagna i Tokyo.

Jag kollar även in hennes skisser, som är i samma tema som fotona, och grymt skissade.

Den här kvinnan är läskigt begåvad, jag vet inte hur någon kan ha så mycket kreativitet och talang samtidigt.

”Det är knäppt.”, säger jag. ”Hur kan hon ha gjort allt det här?”

Jag låser mobilen och lägger den på bordet för Anya har hämtat en kortlek.

”Jag vet inte. Orättvis talangfördelning.”

Vi skrattar lite och kör ölspelet på två, inte riktigt lika mycket action som om vi vore en grupp men det är effektivt för att få mig att känna av alkoholen.

”Hur går det med ditt kärleksliv?”, frågar jag nyfiket.

”Jag träffade en kille i Göteborg men han var så dålig på att svara och höra av sig så jag sket i det.”

”Ah okej. Det kan jag förstå.”

Tiden flyter på, jag och Anya dricker och skrattar.

Eftersom jag dricker alkohol och blir lite virrig av det satte mitt nyktra jag tre och en halv timme tidigare ett alarm klockan två för att hinna göra mig i ordning innan Lily kommer.

Ändå hoppar jag till och brister ut i ett nervöst skratt när mobilen högljutt tjuter och vibrerar när alarmet går igång.

”Fuck, vad rädd jag blev.”, fnissar jag. ”Jag måste duscha och göra mig klar och Lily kommer om typ en timme men jag kan väl ringa dig ikväll?”

Anya ler och nickar, ger mig en varm kram.

”Jag lämnar kaptenen här.”, säger hon och ställer romen på soffbordet. ”Drick med måtta, bubben!”

När hon gått tar jag en dusch, blåser håret, borstar tänderna, sminkar mig; svart kajal, mascara och röd ögonskugga.

Sedan står jag framför garderoben och stirrar på mina kläder.

Vad fan ska jag ha på mig?

Mobilen på sängen vibrerar, sms från okänt nummer.

”Är hos dig om 25 minuter ungefär. Det var 1B eller hur? /Lily”

Jag lägger till hennes nummer och bekräftar att hon har rätt adress.

”jasd det är rätt adresd J”

När jag skickat smset får jag panik och inser att jag fortfarande är full.

”*adress”, rättar jag mig själv, haha, fan.

Till slut väljer jag ett par svarta leggings som är gjorda av fejkläder och ett vinrött långt linne som går mig till knäna, med Silent Hills Halo of The Sun-symbol som jag tryckt själv.

I badrummet tar jag på mig deodorant och en skvätt parfym.

Fem minuter kvar, och jag är så nervös, jag kan inte stå still.

När det ringer på dörren blir jag först paralyserad.

Det här är så annorlunda från att vara på en stor fest!

När det ekar av ringklockan en andra gång släpper paralysen och jag öppnar dörren, öppnar mitt liv, öppnar mitt hjärta.